Europa går sönder. Det vi nu ser kan vara en tillfällig kris men det kan också vara slutet för Europeiska unionen.

Först när jag har skrivit den meningen går det upp för mig vilken oerhört dramatisk tid vi genomlever.
Plötsligt blir inga ord för stora: historisk chans som går till spillo, en världsdel som sjunker ner i sin gamla splittring, ett fredsprojekt som havererar.

Lika plötsligt blir alla ord för små. De blir som tomma gester – floskler, meningar som uttrycks rituellt men som förlorat sitt innehåll.

Tidningar, TV och radio fylls dagligen med rapporter som är lika alarmerande som de är abstrakta. Merkel och Sarkozy uttalar sig bekymrat, räntan går upp eller ner, budgetunderskotten är si och så stora, Europeiska centralbanken kommer att agera eller inte agera.

När man följer nyheterna är det svårt att förstå vad som faktiskt sker, och vad som skett. Men bortom statistiken och politikernas uttalanden finns människor och en konkret verklighet där krisen har skapats.

Jag ska i denna blogg försöka berätta något om hur krisen började och varför EU hotar att gå sönder. Tillsammans med fotografen Jerker Ivarsson reser jag från Aten till Rom och därefter vidare till Madrid och Lissabon. Jag tar gärna emot tips och förslag. Häng med!