Vilken dag! Jag skulle skriva en nyhetsartikel men drunknade i Fattigbloggens över 200 kommentarer (publikrekord), närmare hundra mejl och mängder av telefonsamtal.

Mycket av debatten handlar om vem som har minst kvar i plånboken. Det kan vi bråka om. Eller varför jag gör detta, att jag inte fattar hur ”folk” har det. Men jag lever faktiskt i verkligheten själv och har gjort så i 38 år.

Jag har varit student i sex år och jobbat extra varje helg för att betala nudlar o hyra.
Jag har varit arbetslös och gått på a-kassa i perioder.
Jag har varit långtidssjukskriven och levt på sjukpenning i sju månader.
Jag har gått på socialbidrag ett par månader när jag var 20-nånting.
Jag har haft låglönejobb i flera år som tangerar socialbidragsgränsen.

Jag vet hur lätt det är att bli fattig och hur svårt det är att vara det.
Fortsätt blogga med mig och berätta om hur ni har det.
Jag behöver er! Och så behöver jag sova.