” Egentligen behöver man inte så mycket. Mina grundläggande behov är bara boende, mat, el, bredband och kläder. Resten är bara lyx.”

Det är BS som skriver. Nu ingår inte bredband i riksnormen. Den kom till på åttiotalet när folk tittade på ettan och tvåan, läste papperstidningar och hade telefonen i hallen.

Så hur löser människor problemet? De flesta här på bloggen tar av matpengarna för att betala internet. Barnfamiljerna har inget val eftersom internet krävs för skolarbetet. Andra går till biblioteket för att söka jobb och betala räkningar. Några tvingas stå utanför.

Är bredband lyx eller en demokratifråga?
Vad säger ni, alla lyxbloggare?