”Jag vet inte vad som händer”
avNi har redan träffat Cecilia. I dag får även papperstidningens läsare träffa henne.
I höstas var livet enkelt med fast jobb och ny lägenhet.
I december fick hon sparken.
I fredags gick Cecilia Lång, 20, till socialkontoret för att söka akut mathjälp.
Cecilia Lång fick fast jobb i butik i somras efter att ha vikarierat i ett år. Hon köpte lägenhet i en norrförort, en etta som hon renoverat fint med kompisars hjälp.
I december fick hon sparken på grund av arbetsbrist. Arbetsgivaren sa att hon bara varit provanställd.
A-kassan från Handels ligger på 3 500 kronor i månaden. Hon har bara varit medlem sedan september och har inte jobbat ihop någon årsinkomst.
Bara lånet och hyran kostar Cecilia 6000 kronor. Föräldrarna har hjälpt så långt de kan. Nu är deras pengar också slut, de får leva på tusen kronor denna månad.
– Jag har sökt jobb sedan i december. Är inne på butiker varje dag och lämnar CV, det var så jag fick mitt förra jobb. Men det är svårt. På Waynes Coffée gick jobbet till någon med baristautbildning.
För två veckor sedan ringde hon socialkontoret och fick tid den sjätte april. Nästnästa vecka.
I fredags följde jag med Cecilia och hennes mamma när de gick till socialkontoret för att be om akut nödhjälp. Det var då hon fick veta att kylskåpet måste vara lika tom som plånboken innan man kan få någon matkupong. Det var då hon blev ledsen. Men också arg.
– Jag vill inte vara en börda för någon. Men man borde få hjälp när man behöver. Det är väl det vi betalar skatt till, säger Cecilia Lång.
Hon har fått information om att hon troligen måste sälja lägenheten och vet varken hur hon ska ha råd att flytta eller var hon ska bo. Föräldrarna bor i Örebro.
– Det jobbigaste är att inte veta vad som händer. Jag ser ju det här som en tillfällig lösning, tills jag får ett jobb, säger Cecilia Lång.
I väntan på besked får hon ta pengarna hon behövt till SL-kuponger för att söka jobb i stan till mat. Havregryn går bort för hon är glutenintolerant.