Sigrid blev änka för tio år sedan och ensam kvar i villan. Hon har alzheimer och lider av svår oro, depression och hallucinationer. Hon söker hon bistånd från socialen för att få särskilt boende. Men får nej. Hemtjänst några gånger om dagen får räcka.

Sigrid känner sig ensam, ledsen och rädd. Hon är rädd för att öppna dörren för hemtjänstpersonal hon inte känner igen. I perioder sover hon på köksgolvet för att känna sig trygg. Hon saknar sjukdomsinsikt och äter dåligt. Hon vädjar om hjälp och behöver social trygghet dygnet runt.

Sigrid heter egentligen något annat. Hon bor i en stadsdel som för sex veckor sedan tvingades ändra sitt beslut och ge bistånd i form av särskilt boende till Sigrid. Omedelbart.

Därför att alla har rätt till en skälig levnadsnivå.