Står på Wasahallen. Min närmaste matbutik. Min särbo är hemma över helgen och jag tänker, bara för den här gången, jag orkar inte släpa oss till en lågprisbutik.
Han säger:
– Du, ska vi ha något att dricka, läsk?
– Nej.

Vi fortsätter in i butiken.
– Vad gott det luktar med färska frallor.
– Nej.
– Rostmackor?
– Ja om de har några billiga.

Hela resan fram till kassan är jag en morsa som säger nej till ett godistjatande barn. Stämningen är väl sådär när vi står vid kassan. Det är då jag upptäcker mjölken.

– Är du inte klok! Jag kan inte köpa ekologiskt fattar du väl.
– Nej, men den vanliga höll ju på att gå ut.
– Jaha, då får du köpa den, så får jag stryka den från mitt kvitto. Den där tänker inte jag betala för. Jag har inte råd med det.

Killen i kassan tittar på oss. Tänker kanske ” stackars man och vara tillsammans med den där människan.” Då ger jag mig på honom också.

– Här kan man ju inte köpa cigg. Jag tycker att ni borde köpa in billiga märken också, det finns de som kostar 39 kronor.

Kassakillen som inte verkar vara rökare kan inte förklara varför, men är noga med att lämna kvittot. Och jag blir trött när märker att jag glömde ta med en kasse hemifrån.