Jag har jobbat som journalist i elva år men aldrig varit på länsrätten.
Det är den del av rättsväsendet där bovarna är kommuner och myndigheter. Och offren vanliga människor.

Vi brukar ju inte se det så. Att kommunerna stjäl från socialbidragstagare. Utan att det är socialbidragstagare som lever på oss.

Jag begärde ut alla domar från nyår från Stockholms länsrätt i fredags som gällde ekonomiskt bistånd. Domar där kommunen tvingats ändra sina beslut och betala tillbaka pengar som bidragstagare faktiskt har rätt till.

Det handlar om hyror och el och. Och ja, jag vet inte riktigt än.

39 domar ligger i pdf-filer på min dator. Jag har öppnat tre. Det var då jag hittade Sigrid. Ni vet hon som är 78 år och sover på köksgolvet för att hon inte känner sig trygg.

Av de 447 fall som handlade om ekonomiskt bistånd sedan nyår har har 39 domar helt eller delvis tvingat kommunerna att ändra sina beslut.
Det är 8,7 procent. En större uppklaringsprocent än de flesta brottmål.

Ändå är det väldigt få socialbidragstagare som orkar överklaga beslut. Eller ens förstår att de borde.

Jag vet att jag borde öppna alla 39 domar. Jag tänker att fler journalister borde gå till länsrätten. Den öppnar på måndag.