Hej!
Jag är oerhört tacksam för alla som skriver, varje röst räknas!
Jag skulle gärna gå vidare med ärendet hos soc men det är som ni säger, det de gör är att driva en så långt att man inte orkar mer. Mitt besök på soc var enormt obehagligt och jag beundrar alla er som går dit varje månad och söker.

En del tycker att jag är för ung för att förstå och ni har delvis rätt. Jag är väldigt ung och har mycket att lära mig och jag önskar att jag hade större mod till att fullfölja det jag påbörjat. Men till vilket pris? Jag klarar inte av den psykiska påfrestningen.

Min familj och mina vänner är det käraste jag har och utan de hade jag inte varit den människa jag är idag. Mina föräldrar har inte mycket, men som de säger, ”vi hjälps åt!”, och jag kommer i alla situationer finnas där för de när de behöver stöd och hjälp.
 
Till er, alla som skriver och till alla som lever i en svår situation. Vi är under en revolution tack vare Jessica som har belyst ett problem som funnits länge. Vi kan nu diskutera och så småningom förändra. Ett stort tack till Erling, utan hans drivkraft och kunskap hade många gått ovetandes. Jag är en av dem.

Vi behöver förändring och det kanske låter som en klyscha men tillsammans kan vi förändra!

Cecilia Lång