Rolf Nilsson skriver i kommentarerna. Han är ordförande för de hemlösa i Stockholm:

” Vi i Sverige jämför oss ideligen med andra länder och tävlar om vem som är ”bäst” på bland annat demokrati, lika värde och att följa de mänskliga rättigheter vi skrivit under på.
Samtidigt som detta politiska dravel sker avhumaniseras våra hemlösa medborgare till att bli statistik och procentsatser av diverse karriärister. Hemlösa blir till siffror och diagram istället för medmänniskor åt våra politiker och tjänstemän som verkar vara i total avsaknad av empati.

För dessa ”förträffliga” bygger sedan mellan sig upp olika nätverk för att prata OM hemlösa och där pratas uteslutande om de olika symptom och diagnoser vi alla skulle uppvisa efter ett tag i hemlöshet. Men så länge ingen gör något åt den skriande brist vi har på billiga hyresrätter, så kommer dessa karriärister fortsätta prata om hemlösa.
Bostadsbristen är den absolut största orsaken till att begreppet hemlöshet finns. Så länge vi har en sådan kan väl heller ingen tro att socialtjänsten och det otaliga frivilligorganisationer vi har kan ”vårda” eller genom underkastelse få hemlösa att inte vara det eller bli färre?

Bara i Stockholm står över 255 000 människor i kö för en hyresrätt och i Sverige är det drygt 400 000 unga som saknar en egen bostad. Bland dem är småbarnsföräldrarna en växande andel. I hela gruppen utan egen bostad har andelen unga föräldrar ökat från 7 procent 2003 till drygt 11 procent 2007. Det innebär att 46 000 unga med barn står utan egen bostad.”