Sitter med kvittona igen. För nu är månaden slut. I morgon måste jag redovisa för er vad jag gjort med riksnormen. Trots att jag inte vill. Det måste alla socialbidragstagare.

Jag har dragit mig in i det längsta. Fick köpa en remsa i helgen eftersom SL-kortet gick ut. Den utgiften hade jag inte räknat med. Efter det har jag knappt vågat handla. Före påsk hade jag knappt 900 kronor kvar. Tänkte betala syrran för bensinen i påsk men jag vet inte hur det blir med det.

Jag har några oredovisade inkomster att täcka upp med om det skulle köra ihop sig. En trisslott och 41 kronor från kryddburken. Det är en samvetsfråga. Hade tänkt ge pengarna till Frälsningsarmén som bor vägg i vägg med mig. Det var någon av er som föreslog.

Alla inkomster dras från riksnormen. Även skadestånd för sveda och värk. Så här berättar en missnöjd överlevare.

” Bodde i Luleå och läste på gymnasiet där. Hade en missbrukare till granne som en dag försökte misshandla mig utanför bostaden, kränkte mig och jagade sedan efter mig med tillhygge och kniv.
Det gick till rättegång och jag blev tilldelad skadestånd på 5000kr. Domstolsbeslutet kom först när jag flyttat hem till Gällivare och skaffat egen bostad via soc. Då får jag veta att ”det räknas som inkomst och dras från din norm.”.
Jag struntade givetvis i att begära ut skadeståndet. Jag drabbas av brottslighet och får men av händelsen men är inte beviljad skadestånd för att det räknas som inkomst.
På svart och vitt i deras paragrafer är det säkert logiskt. Men att applicera det till någons liv är enbart fel. Jag bad inte om att bli påhoppad av en missbrukare utanför min bostad, det är ingen planerad inkomst överhuvudtaget. Och jag betvivlar starkt att någon skulle ”utnyttja” rättssystemet till att tjäna pengar via skadestånd. Tänk att myndigheten är så pass empatilös att de låter folket gå lidande hellre än att ge dem sin rätt.”