Jag skrev en artikelserie om ensamma mammor i mars i år. Jag mötte starka och modiga kvinnor som vågade öppna sina plånböcker. För att visa hur många kronor de hade att leva på varje månad.

Många av mammorna gick till kyrkan för att få matpaket till sig och sina barn. De bor inte i Darfur eller Gaza. Utan mitt i centrala Malmö. Deras barn har inte svullna magar. För det är inte så fattigdomen ser ut i Sverige i dag.

Var femte ensam förälder lever på socialbidrag. Var tredje räknas som fattig.

En mamma berättade hon fått höra att hon skulle tacksam, hon fick ju ändå pengarna retroaktivt. Hon sade klokt: ”Man kan inte äta retroaktivt.”

En annan mamma sade; ”Fattar inte politikerna vad en matkasse kostar, de skulle leva som oss ett tag, så kanske de förstod.” Det var också ett av deras krav till regeringen.

Jag insåg att jag inte heller vet vad en matkasse kostar. Och bestämde mig för att leva på socialbidrag en månad.

Det var så allt började.