Mina tre reflektioner kring  socialbidragssystemet

1) Socialbidraget är väldigt svårt att få
De flesta drar sig för att gå till socialkontoret och kommer ofta försent. Dagen innan de ska vräkas eller när elen redan stängts av. För att kvalificera sig för socialbidrag får du inte ha haft någon inkomst över normen månaden före. Många socialkontor drar flera månader som normöverskott. Pengar som du skulle ha sparat och som gör att du får vänta x antal månader beroende på överskottets storlek innan du får en krona. Du får heller inte ha några ägodelar som bil eller bostad, de måste du avyttra ganska omgående. Alla saker med ett realiserbart värde som inte är nödvändiga kan du tvingas sälja. Många socialkontor gör obligatoriska hembesök för att kontrollera att du lever som du beskrivit det. Du måste lämna in alla kontoutdrag och räkningar varje månad och kontrolleras via internet och databaser så att du inte får ut något över normen. Om barn sommarjobbar dras deras inkomster över ett visst belopp från deras egen norm. Och de människor ni tror lever på socialbidrag, missbrukare och alkoholberoende på parkbänken, de kvalificerar inte överhuvudtaget, de tas om hand av stadsmissionen i dag. Eller ingen alls.

2) Socialbidraget är väldigt svårt att leva på
Riksnormen är på 3 680 kronor i månaden. Den skapades för 30 år sedan. Den är inte anpassad efter hur människor lever i dag även om den modifierats genom åren för att bli mer mänsklig.
Den här normen vrider människor sönder sig för att passa in i. Den har dessutom blivit snålare eftersom både röda och blå regeringar skurit i riksnormen. 1985 var den 115 procent av basbeloppet, i dag är den nere på 104 procent. Matbudgeten på 53 kronor om dagen ligger under Konsumentverkets skäliga matkostnader. Den är beräknad efter en person med begränsad fysisk aktivitet. Den bygger på att man inte handlar halvfabrikat utan lagar maten från grunden. Och inte har några allergier, vissa får man söka extra för. Förbrukningsvaror är svårt att ha råd med, rengöringsmedel, tvättmedel disktrasor och dammsugarpåsar är svårt att handla för 110 kronor.
I normen ingår tv-avgift, hemtelefon och en dagstidning. Fast det folk har i dag är bredband, kabel-tv och mobil. De kostar betydligt mer än 770 kronor som är telenormen och gör att människor får ta av andra poster för att kunna betala räkningarna. Klädkontot innebär att stora utgifter som vinterskor, gymnastikskor och jackor måste sparas till i flera månader. Kläder får man ärva, köpa på myrornas eller inte alls som de flesta gör. Läkarvård betalas efter räkning, tandläkarvård är endast akut. Vaccin, psykologhjälp och förebyggande vård prövas individuellt. Du har inte rätt till barnbidrag, underhållsbidrag eller bostadsbidrag. I vissa fall betalar kommunen bara en skälig hyra inte den faktiska hyran.

3) Socialbidraget är väldigt svårt att ta sig ur.
Systemet betalar bara en del av dina räkningar. Vilket i princip kräver att du i princip inte levt tidigare. Du får inte ha studielån till exempel. Först efter tre månader kan du få CSN uppskjutet. Om du får bidraget under kortare tid än så hamnar skulden direkt hos kronofogden. Eventuella andra skulder, lån eller räkningar som en socialbidragstagare inte får ha hamnar också hos fogden. Det gör bidragssystemet till en skuldfälla. Betalningsanmärkningarna gör att du får svårt att hyra bostad, skaffa jobb eller andra abonnemang i framtiden. Du får inte rädda din ekonomi genom att sälja möbler eller saker på Blocket, jobba extra eller till exempel ta emot välgörenhet. Alla inkomster dras från normen.

Nu återstår bara min bild av Sverige. Den kommer snart.