Bloggdebatten hårdnar. Ändå är vi knappt halvvägs. Vi har visat fattigdomen. Nu pågår debatten om huruvida fattigdom är något som samhället ska behöva bry sig om. Eller något som människor får lösa själva.

Vissa bloggare anser troligen att även 50 kronor i socialbidrag vore för mycket. Att jag borde klara mig på det. Vara tacksam och samtidigt skämmas lite. De skulle ha synpunkter på vad jag använder 50-lappen till. Och se till att kontrollera mig noga.

Andra bloggare skulle troligen anse att ganska mycket mer än riksnormens 3 680 kronor ändå vore för lite för att garantera en skälig levnadsstandard.

Vi är som sagt halvvägs. Men de som tidigare trott att fattigdomsgränsen går vid mat på bordet och tak över huvudet i Sverige hoppas jag har insett att den gränsen inte gäller alla människor i dag.

Frågan är då var vi ska sätta den. Gränsen för fattigdom. Vad säger ni?

Madde och Ellen har redan börjat:

” Folk är så fruktansvärt bortskämda. I många länder finns det inte ens socialbidrag. För 100 år sedan fanns det luffare, tiggare och fattigstugor! Jag säger inte att det är dit vi ska, men LITE PERSPEKTIV TACK! Tänk om de hade fått motsvarande summa då? Då hade det definitivt inte gnällts någonting!
Dessutom tycker jag inte att man har mandat att klaga när man uppenbarligen har slarvat med sin ekonomi så pass att man måste leva på statens pengar.”
Hälsningar Ellen, 19 år.

” Jag blir mörkrädd! Hur kan det gå till såhär i Sverige 2009? Jag har tidigare varit lite stolt över att på i Sverige – ett land där vi ”tar hand om varandra”. Men nu vette fan. Vi sparkar ju på dom som redan ligger. All heder åt fattigbloggen som upplyser oss naiva som trodde att det fanns hjälp och stöd att få i stunder av kris.”
Madde

Jag får kritik av Stina:
” Måste också kritisera att det ständigt lyfts fram alla dessa extremfall. Jag trodde att poängen skulle vara att belysa hur det var att leva på socialbidrag, inte att presentera en massa extremfall som om det vore normal hantering på socialen.”

Ja, visst undrar man?

Min drömkartläggning vore att se hur många kommuner, likt Ulricehamn, som medvetet bryter mot lagen, för att de räknar med att kommuninvånarna inte har koll på sina rättigheter.

Jag skulle börja med att fråga länsjuristerna vad ett länsrättsmål om ekonomiskt bistånd kostar.
Jag skulle ringa samtliga länsstyrelser och ta reda på hur många kommuner som lagt hyresgränsen under allmännyttans medelhyra.
Jag skulle också fråga registratorerna på länsrätterna hur många domar som gäller hyra och ekonomiskt bistånd som kommunen får avslag på.

Jag skulle avsluta med att ringa och fråga vissa kommuner varför de gör så här.

Men just nu har jag fullt upp med annat.
En annan dag.

Vi har nu slutfört Sveriges största bloggkartläggning av internetkostnaden på kommunala bibliotek. Jag räknar er strålande arbetsinsats som ideell, särskilt som många av er inte har rätt att ta extrajobb utan att det dras från normen.

Undersökningen gjord mellan den 5 och 14 april visar att sex av totalt 55 undersökta kommuner tar betalt för internet. Mer än var tionde kommun.

I snitt betalar ni cirka 15 kronor i timmen för att surfa. Dyrast är Mora, Falun och Flen. Där kostar internet 20 kronor i timmen.

Här är listan över bibliotek som tjänar pengar på internet:

Falun, 10 kronor i halvtimmen.
Luleå, 10 kronor i timmen.
Täby, 19 kronor i timmen.
Kungsör, 10 kronor i timmen.
Mora, 10 kronor i halvtimmen.
Flen, 20 kronor i timmen.

Obs! Statistiken är inte helt säkerställd eftersom landet har 290 kommuner. Jag ansvarar heller inte för uppgifternas tillförlitlighet eftersom deltagande bygger frivilligt ansvar.

Här kommer strax länken till de undersökta kommuner som har internet för alla låntagare.

                                                            Bild: Robert Hallberg
Problemen med socialen är inte över med detta. Janne överklagade hyran i juli 2008 och domen kom i november. Men kommunen vill inte betala hyresunderskottet för den tiden retroaktivt. 

Janne Karlsson överklagar igen. I december ger kommunen med sig och och betalar den retroaktiva hyran. För hyrestiden före juli tillåts kommunen behålla sin hyresvinst. Janne Karlsson borde ha förstått att socialen gjort fel och överklagat tidigare enligt länsrätten.

Allt borde vara ordnat. Men i mars kommer nästa bakslag. Då får Janne noll kronor i socialbidrag. Socialen har specialgranskat hans kontoutdrag fyra månader tillbaka och hittat misstänkta insättningar.

Janne bevisar med kvitton att pengarna dels är deras egen socialbidragsinsättning, dels är från a-kassan och dels 500 kronor i lån av en vän för att kunna betala hyran i december. Socialen räknar ändå insättningarna som ny inkomst. Till och med sitt eget socialbidrag.

Så Janne Karlsson har fått gå till länsrätten igen. Om rätten står på hans sida kommer socialbidraget först om två månader. Han äter av det lilla han har kvar av a-kassan och överlever tack vare vänner. Men alla räkningar får vänta. Hyresvärden och elbolaget förstår hans problem.  De stänger varken elen eller kastar honom på gatan.

Janne Karlsson har en bra hyresvärd. Annars hade han varit vräkt för länge sedan. Hyresvärden känner Janne och vet att han både vill och kommer att betala sin hyra så snart han kan. Han hjälper till lite i huset som tack för hjälpen.

Janne Karlsson är 59 år. Han utförsäkrades förra året och söker nu jobb med sin ryggskada. Han får 5 430 kronor i aktivitetsstöd. Han har inte rätt till bostadsbidrag.

Det är därför han inte kan betala hyran. Socialkontoret i Ulricehamn har satt en gräns för skälig hyra på 2900 kronor. Hans tvåa på 52 kvadrat kostar 3 645 kronor i månaden.

Det är billigt. Medelhyran i Ulricehamns allmännytta ligger på 4 300 kronor. Den nivån som socialkontoren ska använda om de har ett hyrestak. Men inte gör.

Därför tvingades Janne Karlsson till länsrätten i höstas. För att få kommunen att betala hyran som de är skyldiga att betala. Minst tio procent över snittet på allmännyttan. Det tvingade länsrätten också kommunen att göra. Fast då var det flera månader för sent.

Därför är det tur att Janne Karlsson har en hyresvärd som vet vem han är och litar på honom. Annars hade han inte haft någon lägenhet i dag.

Janne Karlsson är inget ovanligt fall. Jag vill veta vilka kommuner som bryter mot lagen och inte garanterar människor tak över huvudet.  Länsstyrelserna ska kontrollera kommunerna . De är skyldiga att göra den granskningen. Vi journalister borde göra den.

Enligt socialtjänstlagen har alla människor rätt till tak över huvudet, så länge de har en skälig hyra.

Vi vet att socialbidragstagare inte har samma rättigheter som alla andra i samhället. Vissa kan inte ens bli sjuka.

 ” I denna veva mådde jag otroligt dåligt, fick medicin och GILTIG sjukskrivning. Men trots denna sjukskrivning fick jag två månader utan socialbidrag då jag inte varit på ”jobbet”. En praktikplats.
Försäkringskassan kunde inte hjälpa mig med sjukpeng då jag jobbat för lite. Min psykolog var med på ett möte med ”jobbet” och sa att jag inte klarade full tid. Jobbet lyssnade ju inte alls, full tid eller ingen tid alls sade dom. Det slutade med att jag flyttade ifrån denna kommun till grannkommunen.
I dag mår jag fortfarande dåligt. Vissa dagar kan jag inte ta mig upp men nekas sjukskrivning. Läkaren säger: Du lever på soc, du har ingenting att bli sjukskriven för.”

Så hon går till sin heltidspraktik. Och söker jobb på fritiden i Hela Sverige. Som man måste. När hon är för sjuk för att praktisera drar de från bidraget.
Det blir extra svårt när andra myndigheter i samhället ändå förstår och accepterar att även socialbidragstagare kan vara sjuka. Så här drabbas en kvinna i norra Sverige:

” Jag är 30 år gammal och har varit arbetslös i stort sett hela mitt liv. Har försökt studera och har gigantiska studieskulder hos CSN men ingen färdig utbildning. Har i perioder levt på socialen eftersom jag inte kunnat försörja mig på annat vis.

För ett par veckor sedan fick jag bekräftat det jag misstänkt i hela mitt liv, att jag har ett funktionshinder som gör att jag inte fungerar på ett normalt arbete vilket har visat sig tydligt för mig när jag har försökt jobba normalt. Jag har fått diagnosen neuropsykologiskt funktionshinder.

Denna diagnos innebär hos Arbetsförmedlingen att jag har rätt till särskilt stöd och hjälp från dem och framåt sommaren ska jag få börja arbetsträna några timmar i veckan med en assistent som ska utreda om jag behöver särskilda hjälpmedel och hur mycket jag klarar av att arbeta per dag och vecka.

Tyvärr tar socialen absolut ingen hänsyn till mitt funktionshinder utan fortsätter att kräva att jag ska söka precis alla jobb som finns ( i hela Sverige dessutom). De förstår inte att jag nog aldrig kan ha ett normalt arbete som andra människor. Min handläggare har till och med talat om för mig att det inte är något funktionshinder, det är något jag har hittat på för att jag är lat och vill gå hemma och dra fötterna efter mig.”

Jag fick 350 kronor av mamma i påskas som jag lämnade tillbaka direkt. Hon har tjatat i flera år om att jag måste ta en TBE-spruta.  I helgen läste om min kollega Svante Lidéns svåra resa tillbaka till livet.

Men jag vet vad som gäller för socialbidragstagare. Läkarvård betalas i efterhand mot räkning. Vad som är behövligt avgör socialkontoret.

Jag vet också vad ni har berättat. Att barnen därför inte får TBE-vaccin. Trots att man i alla beslut ska se till barnets bästa. Jag är vuxen och lär inte ha en sportslig.

” Har en väninna som lever på socialbidrag. Det är sant att sjukvård får man betalt därifrån. Men hennes treåriga son beviljades inte TBE vaccin. Och både du och jag vet att man inte har de pengarna att lägga på vaccin alla gånger. Man kan ju tycka att det kan göras en extra utbetalning när det handlar om skydd för ett litet barn, som dessutom är ute väldigt mycket och bor vid Mälaren.”

Läs gärna om Svante Lidéns resa, bästa artikeln jag läst på länge. Och kram på dig Svante, välkommen tillbaka, vi har saknat dig.

www.aftonbladet.se/kropphalsa/article4871407.ab

Erling Larsson har gjort en insats igen. Utan honom hade Österåkers kommun kunnat fortsätta betala ut förra året riksnorm till invånare som behövde hjälp.
Det räckte med ett telefonsamtal så höjde de socialbidraget med 130 kronor. De förstod att de hade gjort fel.

Vi hör det ofta i debatten. Att människor ska göra rätt för sig. Det ska samhället också.

Nu väntar jag på att finansminister Anders Borg ska redovisa vår budget klockan tio. Han behöver bara göra det en gång i halvåret. Nu redovisar er ekonomi varje månad. Förutsätter att han har med sig alla kvitton.

När alla rasade som värst om mina cigaretter, undrade jag hur vi skulle lösa det problemet. Kanske socialbidragspengarna borde vara larmmärkta.
På Systembolaget skulle en högtalare skrata: ” Hallå, hallå, där. Du tänker väl inte köpa vin för socialbidraget. Du vet väl att varken nikotin, alkohol eller godis ingår i riksnormen.”
Det här skojade jag om med mina vänner.

Nu berättar ni hur vi har löst det. Via kvitton och kontoutdrag får vissa redogöra för alla inköp. Försvara sina tamponger eller kondomer eller vad det nu kan vara från Willys. 
Som Åsa till exempel:

” Jag skulle visa kvitton för allt jag använt pengar till på mina bankutdrag.
Stod det ica nära 200 kr så skulle jag visa det kvittot så de kunde se vad jag köpt.
Stod det apoteket 500 kr så skulle jag visa kvitto på vad jag hade köpt.
Stod det kiosk AB 16 kr så skulle jag visa kvitta på vad jag köpt….
Då var jag ung och trodde att jag var tvungen att visa kvitton vilket jag gjorde också, även om det kändes allt annat än kul att sitta och redovisa för hur många tamponger man köpt.”

Jag vet inte vad jag säga. Godnatt tror jag.

Ringer Arbetsförmedlingen om ungdomsarbetslösheten. De säger att den är sex procent. Jag säger att det är inte sant. De kollar och vidhåller att den är sex procent. Utan att riktigt kunna ange av vad.

Ungdomsarbetslösheten är 25 procent i februari. Enligt SCB.
Fyra av fem ungdomar har varken a-kassa eller alfa-kassa. Enligt Inspektionen för Arbetslöshetsförsäkringen.
Arbetslösheten totalt är 8 procent. Enligt SCB.
Och ska bli 12 procent år 2011. Enligt finansminister Anders Borg.

Vad Arbetsförmedlingen sitter och räknar på är fortfarande oklart. ”Det är säkert rätt men fel”, säger någon.
Okej.