Det är klart att socionomer utbildar sig för att hjälpa människor. Inte för att kontrollera konton, misstänkliggöra och säga Nej. Många beskriver hur svårt det är att jobba i socialbidragssystemet.

” Eftersom jag är ny som socionom har jag fortfarande ambitionen att ”rädda världen”, som så många andra, men att vara socialsekreterare tar ganska snabbt död på den ambitionen.
Jag gjorde allt jag kunde för ”mina” klienter verkligen och försökte hitta lösningar som skulle passa både byråkraterna ovanför mig och den utsatte framför mig när saker verkade låsa sig, men det fanns inte särskilt mycket spelutrymme för en i jämförelse simpel socialsekreterare. Ibland funkade det och ibland inte, tyvärr.
Jag tänker på vissa ”ärenden” än i dag (var ett år sedan nu ungefär) som berörde särskilt och som jag önskar jag hade kunnat göra mer för. Jag vill hjälpa, inte stjälpa.”
Naive

Partier uppmanar alla sina politiker att blogga. Samtidigt kräver kräver partiet att de stänger kommentatorsfunktionen. Er alltså. Det har en politiker viskat i mitt öra.
Politikerna går ut på ett fantastiskt torg fyllt av kloka människor och stänger av ljudet. De kräver era röster men orkar inte höra vad ni säger.

Partier som gör så borde få sitt partistöd indraget. Precis som media har politikerna ansvar för samhällsdebatten. Då måste vi ta den på allvar och hantera den. Inte tänka ”Om vi bara gör som Obama så vinner vi valet”.

Jag var på TV4 i morse för att berätta för politikerna om samhällsdebatten som pågår här på Fattigbloggen. Jag tipsade om hur de kan göra. Typ: fråga bloggarna vad de tycker så kommer de att berätta det, om de litar på att du lyssnar. Självklara saker.

Folkpartisten Fredrik Malm var där. Han sade att det var likadant förr. Fast då kastade de ut åsikterna från faxen i stället.

Jag undrar varför politikerna ägnar 45 minuter om dagen åt något som ingen bryr sig om och de själva inte tror på. Det är lika poänglöst och kränkande som att sitta av 45 minuter på en stol på Jobbtorget efter att ha registrerat som socialbidragstagare.

Fattigbloggen är viktig på många sätt.

”Jag älskar denna bloggen. Den är fattig men rik på människor som talar om den realitet som finns här och nu.”

Se debatten från Fyran:
http://www.tv4.se/1.283438?videoId=1.940900

På kvällstidningar brukar vi säga att ”tre är en trend”.

1. Jag har läst det flera inlägg nu. Att ni bestämt er för att lämna Sverige. Söka jobb och liv någon annanstans. Både i och utanför Europa. Är det så, att det inte längre direktörerna som hotar med att fly Sverige av skatteskäl. Utan de fattiga?

2. Jag och mina tjejkompisar har en dvd-klubb ihop. För något år sedan var det ”Sex and the City:s alla säsonger vi betade oss igenom. På senaste träffen var det någon som föreslog ”Utvandrarna” av Vilhelm Moberg.

3. Jag vet också att arbetsförmedlingens jobbsökartjänst redan söker sig långt utanför Sveriges gränser. Svenskar blir flygvärdinnor i Dubai.

En spaning bara. Den kanske inte betyder någonting.

Jag tänkte skriva något. Innan jag läste mammans kommentar. Läs ni också:

Under tiden jag har ”fått hjälp av soc” har så mycket hänt med mig. Jag känner mig inte lika mycket som en människa som alla andra. Det känns som att tandläkaren, bussen, affären,tidningen ja allt, som att det inte är till för mig. Som att jag inte har lika mycket rätt till allt för att jag inte har ”tjänat” pengarna jag lever för.

Jag vågar inte öppna brev från soc med deras beslut knappt. En månad hade en vikarie gått igenom min ansökan, hon visste inget om mig verkade det som och hon skickade ut ett beslut till mig om en grej jag skulle komplettera trots att min handläggare visste vad vi hade bestämt. Det ledde till att jag fick utbetalning jättesent trots att jag ej ens gjort något fel.

För mig i mitt liv med barn blir det en STOR GREJ men för dem jag förstår att de kanske tycker ”jaja men det var en vikarie det kan bli fel”. Jag förstår det jag också men om de själva inte hade några pengar och fick lov att vänta och inte veta när ? Skulle de kunna sova ?

Jag förstår att ”fattiga” lever kortare liv. Oron och paniken. Jag sover aldrig gott. Ingen ro. Ingen glädje. Bara oro. Panik. Tryck för bröstet. Yr. Yr.
Vet ni hur mycket 20 kronor är om man inte har några pengar ? Det värsta är ändå känslan av att inte vara lika mycket värd och att märka vad som har hänt med mig.

Jag brukade vara glad och stark.
Jag trodde på mig själv.
Nu ber jag om ursäkt för att jag finns.
Jag är ett besvär.

Men fattar ni ? Det här är mitt liv. MITT LIV. JAG SKA KOMMA TILLBAKA.

När jag var på Jobbtorget förra veckan låg ett glassigt magasin från Stockholms stad där. Socialborgarrådet Ulf Kristersson citerades på förstasidan: Stockholm ska ha Sveriges bästa socialtjänst!

Nu har du chansen. Ta täten bland kommunerna som fortfarande drar barns sommarjobbspengar från socialbidraget. Se det ur barnens perspektiv. De som i dag måste försörja sig själva.

Så här låter bloggen:

” Det är ju fullständigt absurt att barn överhuvudtaget ska drabbas onödigt av föräldrars situation. I förlängningen får vi alltså barnarbete i Sverige? Mig veterligt är väl det olagligt? Helt ärligt börjar detta bli ett land som jag känner mindre och mindre stolthet över… :(”
Thomas

” Någonstans ska väl ändå gränsen gå för hur mycket en ungdom får tjäna innnan han eller hon måste betala för sitt uppehälle. 20 500 kronor till nöjen, snabbmat och godis varje år är inte fy skam. Själv fick jag betala hemma när jag sommarjobbade, det gjorde jag utan att gnälla. ”
Fattiglappen

Det var en glad nyhet förra året. Barns sommarjobbspengar skulle inte dras från socialbidraget längre. Skönt tänkte vi, men hur blev det då?

Om barnet eller skolungdomen tjänar mer än 20 500 under ett år så dras summan ändå. Inte från föräldrarnas socialbidrag. Utan från barnets del. Barn är alltså skyldiga att försörja sig själva.

I Stockholm stad går man ut med den glada nyheten under sommaren. Så här står det på hemsidan:

” – Barn och skolungdomar är aldrig försörjningsskyldiga gentemot sina föräldrar eller syskon. Om de tjänar så mycket pengar att det räknas som egen inkomst kan inkomsten alltså på sin höjd räknas av från den unges egen bidragsnorm, säger socialkonsulent Bruno-Sigvard Thor vid Länsstyrelsen.”

Vissa kommuner har valt att inte dra pengarna, men långt i från alla, berättar Lena Holm, Majblommans generalsekreterare.

Så här säger en mamma på bloggen:
” Min dotter tjänar pengar varje månad, ca 300 kr – 1000 kr i månaden efter skatt. Nyligen tjänade hon ca 1900 kr efter skatt. När jag går på socialbidrag kommer min dotter inte att få behålla dessa pengar. Hon jobbar, men hon får inte behålla pengarna ifall hennes mamma går på soc.bidrag, är det verkligen rätt?”.
Nyutexaminerad ekonom

Förra veckan besökte var femte Aftonbladetbloggare Fattigbloggen. Fick just statistiken där vi är den blå bollen. Unika besökare.

Jag förstår varför ni inte vill prata med politikerna. Många beter sig märkligt på sina bloggar. De ringer på er ytterdörr, kliver in i ert hem, ibland utan att ens säga hej, lägger ett partiprogram på vardagsrumsbordet, och smyger tyst ut igen.

Politikerna måste bestämma vad de vill använda bloggen till. En privat dagbok, en debattkälla, en kunskapsblogg eller annat. Och för att skapa debatt måste de bjuda in alla. Inte bara de redan frälsta.

Man måste satsa på bloggen. Jag jobbar mellan nio och elva varje dag. Full speed. Det håller i en månad men inte mycket längre. Utse bloggprofiler som är bra på detta och låta de driva debatten på nätet på heltid. Det är sorgligt att många lägger ned tid på något som ingen bryr sig om.

Jag har knattrat några bud till, sådant som jag lärt mig av er. Resten får politikerna upptäcka själva.

Möt dina bloggare och resonera med dem
Tyck om dina bloggare – så tycker de om dig – även om de inte tycker som du.
Lyssna extra mycket på de som inte tycker som du – de vill dig något
Vårda debatten – lyft upp alla idéer
Visa vad du vill – skriv inte bara en åsikt
Välj ämnen du brinner för – var aldrig allmängiltig
Gör som jag – testa att göra eller leva som dem du skriver för
Fråga i stället för att berätta hur det är
Berätta om något roligt som hänt
Undersök trafiken, och se till att vara där när bloggarna är där
Använd interaktiva hjälpmedel –  som webbenkäter
Våga blotta dig – bloggarna förlåter dig för nästan allt

Nu ska jag till P3:s Brunchrapporten och prata om fattigdom. Vid tolvtiden finns jag i etern. Ses i eftermiddag.

Riksdagsledamöterna sitter och bloggar ut i tomma intet om att de ätit ärtsoppa på torsdagar visar DN:s granskning. Ingen bryr sig förstås.

Några ledamöter säger ärligt till DN att de inte vill ha någon kontakt med läsarna. De vågar inte ta debatten. De är rädda att den går överstyr.

Ni alla bevisar att de har fel. Vi är just nu största debattbloggen i Sverige. Varje dag strömmar det in över 200 kommentarer, just nu så många att jag har svårt att hinna med.

Vi kanske kan hjälpa dem. Vad skulle få er att vilja följa en politikers blogg?

Här är mina bästa bloggbud

Överraska – provocera gärna i rubriken
Skriv regelbundet – minst en gång om dagen
Skriv korta inlägg – om en sak i taget
Var ärlig och säg vad du tycker, var ingen partimegafon
Våga berätta personliga saker om ditt liv
Ta bilder med mobilen – visa dig
Berätta vad du gör så de vet när du är där och inte
Lyssna på bloggarna och ta dem på allvar
Använd bloggarna som bollplank och problemlösare
Skriv för att du vill – inte för att du måste
Var rolig – alla bloggare har humor

Rolf Nilsson skriver i kommentarerna. Han är ordförande för de hemlösa i Stockholm:

” Vi i Sverige jämför oss ideligen med andra länder och tävlar om vem som är ”bäst” på bland annat demokrati, lika värde och att följa de mänskliga rättigheter vi skrivit under på.
Samtidigt som detta politiska dravel sker avhumaniseras våra hemlösa medborgare till att bli statistik och procentsatser av diverse karriärister. Hemlösa blir till siffror och diagram istället för medmänniskor åt våra politiker och tjänstemän som verkar vara i total avsaknad av empati.

För dessa ”förträffliga” bygger sedan mellan sig upp olika nätverk för att prata OM hemlösa och där pratas uteslutande om de olika symptom och diagnoser vi alla skulle uppvisa efter ett tag i hemlöshet. Men så länge ingen gör något åt den skriande brist vi har på billiga hyresrätter, så kommer dessa karriärister fortsätta prata om hemlösa.
Bostadsbristen är den absolut största orsaken till att begreppet hemlöshet finns. Så länge vi har en sådan kan väl heller ingen tro att socialtjänsten och det otaliga frivilligorganisationer vi har kan ”vårda” eller genom underkastelse få hemlösa att inte vara det eller bli färre?

Bara i Stockholm står över 255 000 människor i kö för en hyresrätt och i Sverige är det drygt 400 000 unga som saknar en egen bostad. Bland dem är småbarnsföräldrarna en växande andel. I hela gruppen utan egen bostad har andelen unga föräldrar ökat från 7 procent 2003 till drygt 11 procent 2007. Det innebär att 46 000 unga med barn står utan egen bostad.”

För er som inte hittar till kommentarerna lyfter jag upp Maria. För hon berättar väldigt bra om vad som händer när man får socialbidrag. Inte bara henne. Utan alla som har skulder som CSN-lån och annat. Jag har nog minst fem sådana räkningar som direkt skulle gå till Kronofogden. Jag vågar inte räkna dem.

” Jag fick 3 betalninganmärkningar när jag började gå på soc, har inte haft något sådant tidigare. Men CSN strulade och jag hade det redan innan snålt med pengar men det behövdes intyg från soc att jag gick där för att jag skulle få uppskov.
Men man behövde ha gått på soc i tre månader. Sedan bråkade soc en massa om intyget. I början bråkade de om allt. Första två månaderna fick jag inget bidrag alls för helt plötsligt var jag tvungen att vara skriven i kommunen. Skrev mig där och sa till soc men då syntes det inte i deras dator. Hjälpte inte att jag hade papper från skattemyndigheten att jag ändrat bostadsort. Tog 3 veckor innan det syntes i datorn. Då kunde de börja hantera ärendet…

Under tiden så vägade CSN vänta, jag levde på snälla vänner när bidraget väl kom och de tre månaderna gått fick jag en ny handläggare som skrev intyget. Då slapp jag CSN. Men då hade redan 3 räkningar gått vidare till kronofogden. Fick pengar från skatten som jag använde för att betala den skulden. Det var ok från soc sida, men anmärkningarna var kvar. I år är det 3 år sedan. Det ställde till en massa strul när jag skulle skaffa lägenhet och försöka få stabilitet i livet igen.

Jag gjorde allt jag kunde för att få CSN att vänta men det gick inte, soc vägrade. Egentligen borde jag anmält dem för man behöver inte vara skriven i kommunen fick jag veta sen men orkade inte då. ”
Maria