Jag gillar uttrycket Du äger! Det kan ha flera betydelser, ofta sägs det som en komplimang till någon vi tycker om och till och med beundrar; du äger, han äger, hon äger, vi äger!

Samtidigt har uttrycket en annan betydelse. Du äger själv ansvaret för hur du vill må, vart och hur långt du vill nå, hur du vill att din framtid ska bli, vad du vill jobba med, om du vill bilda familj och i så fall med vem.

Vi äger även ansvar för vår relation till våra medmänniskor, våra kompisar och vår familj. Vi äger vårt eget beteende – vi äger våra känslor.

Att bestämma sig för att äga sitt eget liv är det viktigaste för en person som vill må bra. Om vi låter omgivningen styra våra känslor och vårt beteende är det lätt hänt att vi blir någon annan än den vi egentligen vill vara. Det är både en rättighet och en skyldighet mot oss själva att undvika det.

När vi vågar ta ansvar för våra egna tankar och känslor, handlingar och vanor, mår vi bättre.

Det är vi själva som äger ansvaret för vårt liv – det låter som den mest självklara saken i världen. Men min erfarenhet är att det kan vara svårt i praktiken att veta vad vi vill göra, vem vi vill vara och vilka vi vill umgås med.

Många kan intyga, inte minst jag, att det är rejält läskigt att ta steget och våga göra det vi drömmer om och längtar efter, för risken finns ju att vi misslyckas, och vad händer då? Skulle vi klara av det? Vad skulle alla andra säga? Jag vet att det för många känns ensamt med alla dessa frågeställningar och beslut.  

 

För några år sedan tittade jag på nyheterna på tv. Folkhälsoinstitutet hade kommit med en rapport som visar att unga personer mår sämre och sämre. I alla åldersgrupper i samhället minskar antalet självmord och annan fysisk och psykisk ohälsa, utom i en grupp – ungdomsgruppen. Efter det sa kvinnan som blev intervjuad: ”Nu vet vi helt säkert att det är så här, men vi vet inte varför.” Ja men, hur svårt kan det vara?? Jag ville hoppa in i tv-apparaten och förklara det för henne så att de kan lägga resurser på att skapa förändring istället för att slösa en massa pengar och tid på att ta reda på varför. För svaret finns redan: Unga människor mår sämre idag än för tio år sedan för att klimatet har blivit tuffare, det är större konkurrens, flera viktiga val sker i tidiga åldrar, pressen att vara duktig, driftig och ”rätt” kommer från alla håll, från familjen, vännerna och samhället i stort.

Tidigare utbildade man sig till brandman, sjuksköterska eller polis och arbetade med det resten av livet, nu byter vi karriär och yrke flera gånger om. Och vi förväntas göra det – helst utan fast anställning, för att kunna vara flexibla och snabbt kunna byta igen. En 25-åring har ofta haft fler yrken än sin mamma och pappa. En 18-åring har haft fler möten än vad förra generationen hade under ett helt liv, och visst: det finns såklart mängder av fördelar med det. Det finns oändligt många valmöjligheter för unga idag, budskapet är: ”Om du verkligen vill så kan du bli vad du vill!” Men om man misslyckas med att förverkliga sig själv, om man trots alla förutsättningar mår dåligt, så blir fallet också mycket större.

Det krävs en stark självkänsla för att klara allt det här. Att fatta att det inte är en själv det är fel på om jag står mitt i livet och känner mig liten och osäker utan någon särskild anledning. Och kunna låta bli att jämföra sig med alla andra som verkar så framgångsrika och lyckliga. Vi behöver inre trygghet för att inte hela tiden styras av att bevisa för oss själva och andra att vi kan istället för att göra det vi vill. Det krävs god inre kondition för att stå emot alla ideal om hur framgångsrika och perfekta vi förväntas vara. Vi behöver ha ett starkt inre för att våga göra misstag och känna att vi duger som vi är.