Ni får ha överseende med att det är stav fel och annat slarv, det går fort när man chattar.

Kommentar från Ulla-Britt Ulla-Britt: ] 

Hej Mia! Jag har en fråga till dig om just motivation. Det gäller inte mig själv, har redan gått i mål så att säga. Har gått ner 30 kg helt på egen hand och stortrivs med livet idag! Men min lillebror behöver verkligen gå ner i vikt, har säkert 40 kg för mycket att bära på. Tyvärr verkar han inte alls bry sig. Äter verkligen ALLDELES för mycket och rör aldrig på sig. Jag är mycket orolig för han hälsa. Hur kan man få honom att hitta motivationen att ta tag i sitt liv, när han inte har viljan att ens försöka?

Mia:  

Hej Ulla-Britt! till och börja med vill jag påpeka att de ofta är svårare för oss att motivera någon annan ju närmre oss de står. Ju mer vi bryr oss om en person ju svårare är det att vara pedagogiska. Av någon anledning ser eller vill han inte förändra sin situation och vägen till det går genom att han se vad han kommer få…. som det är nu tror han nog att han istället ska bli av med någonting. Dela med dig om vad du vunnit i och med din resa så hoppas vi han påverkas av dig. Undvik att säga Du behöver.. o liknande saker dock. Kram

[Kommentar från Petra Petra: ] 

Hej, jag funderar på hur jag ska få en stabilare självkänsla när det gäller mitt förhållande. Jag tycker det är jobbigt med att min man flörtar med andra, speciellt när det är alkohol inblandat. Hur ska jag gå tillväga för att inte känna mig kränkt?

Mia:  

Hm, ja jag vet inte om vi behöver lära oss att acceptera att vår partner flörtar med andra. Däremot behöver du inte känna dig kränkt, ta inte hans beteende till dig. Se det för vad det är, patetisk fyllesökande efter bekräftelse 🙂 som inte alls har med dig att göra. När han är nykter behöver du ta upp hur du upplever situationen. Kram

[Kommentar från Guest Guest: ] 

Hur ska jag få motivation att ändra/få bättre livsstil. Vill äta bättre men belöningen av chokladen får jag ju på en gång men viktnedgången dröjer.

Mia:  

JA, det har du rätt i men hur känns det efter chockladen om den äts för ofta? det är sådant du behöver påminna dig om. Och all den kraft du kommer få av att ha lyckats kommer ge 1000 gånger större belöning än all chocklad i världen, ja lovar.

[Kommentar från Helena Helena: ] 

Hej Mia! Jag har nyligen förlorat min mamma i cancer. Det har varit en tuff höst, vinter och vår och nu i mars somnade hon in. Sorgen är enorm. Men det som känns tuffast är att det känns som att jag hamnat i någon form av ”existensiell kris”. Tankar som ”är det så här det ska vara – man kämpar hela livet för att sen bara försvinna ut i ingenting – vad är meningen?”… Hur kommer jag ur dom tankarna? Jag lever ett för övrigt bra liv med man och två barn som jag älskar över allt annat, så det råder inte brist på saker att leva för, det är inte det jag menar. Vill bara återfå gnistan igen.

Hej Helena! Du befinner dig i en sorgeprocess, jag förutsätter att det är det största sorgen hittils i ditt liv. Hon somnade in i mars, knappt två månader senare vill du ha kraft och livsglädje tillbaka, jag tror att du behöver ha tålamod med dig själv i den svåra stund du faktiskt befinner dig i. Sorg är inte ett problem som ska lösas, det sköljer över oss i vågor och ska inte stressas fram. Jag tror att du känner oro för att de du känner nu aldrig ska gå över men det gör det, ju mer du tillåter dig att vara i det du är, ju snabbare blir det hanterbart. Kram

[Kommentar från Tess Tess: ] 

Hej Mia! Jag känner att varje gång jag lyckats kämpa mig upp från en livskris så kommer nästa utan att jag får chans att andas emellan. Det är dödsfall, svåra sjukdomar, uppbrott osv. Hur ska man arbeta med sig själv för att inte ständigt falla ner i samma djupa mörka hål? Jag vill kunna vara lycklig trots att jag har drabbats av så mycket i mina 30 år i livet.

Mia:  

Hej Tess! livet är inte rättvist, en del får kris, på kris och motgång på motgång. När man har det så tufft som du kan jag bara ge dig rådet att gå till en psykolog/ terapeut som finns där för dig och kan vägleda dig i allt. Ingen ska behöva gå igenom så mycket på egen hand tycker jag. Kram

[Kommentar från Linus Linus: ] 

Hej Mia! Jag har ett ganska stort spelberoende, kan inte låta bli att spela world of warcraft hela tiden, mår dåligt utav det, hur ska jag sluta? Det är så roligt men tar för mycket tid, vet inte vad jag ska göra heller.

Mia:  

Hej Linus! Va bra att du har självinsikt, när det gäller beroende av olika slag finns det numera en massa olika hjälp att få. Det finns organisationer och gemenskaper för allt ifrån alkoholister – medberonde – spel o så vidare, sök på nätet och be om hjälp av personer som är proffs på just din problematik. Att inse sitt problem är det första och svåraste steget. Kram

[Kommentar från Nena Nena: ] 

Hej. Jag har gått ner nästan 30kg med vanlig mat genom att räkna kalorier och motionera. Men jag tycker det är svårt att gå vidare nu med att hålla vikten. Jag räknar fortfarande kalorier och tränar fyra gånger i veckan. Målet är att kunna sluta räkna kalorier och lära mig äta normalstora portioner utan att väga allt, men maten är inte mitt problem utan träningen. Jag vet ju att jag behöver träna och äta väl sammansatt kost för att må bra, men har ändå svårt med motivation nu när jag inte har viktnedgången som belöning och ger mig kicken att fortsätta. Jag får tankar som: -Varför träna när jag inte behöver arbeta av mig kalorier? Hur ersätta kicken som viknedgågen gav?

Mia:  

Hm… lite orolig blir jag över att du inte en enda gång nämner hälsa. Om din viktnedgång endast hade som syfte att ”bli smal” känns det lite oroväckande för mig. Det handlar ju om hälsa, vill du fortsätta vara frisk? leva länge? orka mer? vill du känna dig stark? Det här är bara några av alla vinster med att träna. Självförtrondet stärks av att vi känner starka, vem vill inte ha det? kom igen nu, gå till gymet! 🙂

[Kommentar från Guest Guest: ] 

Hej,hej…… Hur ska jag hjälpa min 18-åriga dotter att tro på sig själv,

Mia:  

Nu vet jag väldigt lite om er situation men allmänt brukar jag börja med att påminna om det du förmodligen redan vet, vi behöver börja med oss själva. Om du tror på dig själv, visa hur du gör, hur du tänker och vilka positiva effekter det får för dig. Om det är någonting speciellt som har hänt behöver din dotter hjälp att bearbeta det. Kram

[Kommentar från Anne Anne: ] 

Hej! Jag lider av beslutsångest och har svårt för att fatta stora, livsavgörande beslut. Det leder till att jag fastnar i ältande och blir handlingsförlamad trots att jag vet att jag skulle må bättre om jag lyckades ta mig i kragen och välja, samt gå vidare. Hur blir jag motiverad att ta tag i att handla? Även fast det är läskigt vet jag ju att jag måste.

Mia:  

Hej Anne! Du har själv full koll på vad ditt problem är och vad du behöver göra. Kanske tror du att det kommer en dag när du inte längre är rädd för att ta beslut, den dagen kommer inte av sig själv, vi tränar oss fram till det. Börja idag, ta beslut direkt nästa gång och bestäm dig för att det ok om beslutet blev fel, ha tålamod med att det krävs övning för att bli tryggare i denna nya situation och be personer du litar på om hjälp. Oftast vet vi direkt vad vi ska ta för beslut, träna dig på att se det. När det gäller sådan här problematik är det perfekt att gå till vägledare/coacher, jag rekommenderar så klart mina medarbetare på www.mtgruppen.com men det finns väldigt många fler därute att välja mellan såklart. Kram

[Kommentar från Guest Guest: ] 

Jag har blivit klar med min utbildning, allt vore toppen o jag brukar tycka att jag o livet är toppen men nu är jag fånge i en grop. Jobb kom visst inte på posten, sviken av ett svin till kille o känner mig allmänt sämst. Jag är bra på att prata om det men känns som ingen fattar vad jag går igenom för jag är alltid ”på topp” alla tror att jag bara har en dålig dag men jag känner mig fånge. Tiden läker alla sår, o snart kmr jag må bra men jag orkar inte vänta ut den tiden… hur kan jag hitta tillbaka till mig själv fortare i en grå, arbetslös vardag?

Mia:  

Kanske problemet är att du själv inte förstår hellre än att dina nära gör det. Du har två tuffa motgångar samtidigt, kärlek o jobb, klart att det är tungt, du vore omänsklig om du i en sitation som denna bara ryckte på axlarna och gick vidare. Du behöver peppning o stöttning för att tro på och se hur du kan hitta till ett arbete och du behöver sörja och bearbeta det svek du har upplevt. Det går inte på en eftermiddag, det tar tid, krävs arbete. Sen förstår jag att det känns konstigt för dig som är van att klara allt och att vara stark men stark är också att klara av att vara i ovisshet och starka känslor utan att behöva fly. Tänker jag i alla fall. Umgås med personer du är trygg med och som ger dig någonting är extra viktigt nu tror jag. Kram

[Kommentar från Mia E Mia E: ] 

Har läst din bok. Blev otroligt inspirerad. Visste inte att jag hade dålig självkänsla.Trodde jag var deprimerad. Hur kan jag hjälpa mina barn 3,6,8 att få bra självkänsla.

Mia:  

Genom att göra så gott du kan, tro på dig själv, tro på dem, möt dem där de är. Kom ihåg att de är olika och har olika behov, vad de har gemensamt är dock behovet att en mänsklig förebild som gör så gott hon kan och är ok med det. Tänk på att bekräfta dom för både de som de gör men också för de som de är! kram i och tack för idag!