En heldag varje månad har vi personaldag och fortbildning på MT-gruppen. Idag är det en sådan dag, lyxigt för mig att få hänga med mina briljanta medarbetare en heldag. Ni kanske vill se hur det ser ut på vårt kontor. Här kommer några bilder, vill ni så kommer det fler en annan gång.

Yvonne

Soffhörna

Mitt skrivbord

köket

Bella – Ekonomiproffs

Kuddhörnan

Drömmar En förutsättning för all personlig utveckling och för att vi överhuvudtaget ska kunna utvecklas och nå våra mål är att vi tillåter oss att ha drömmar. Jag skulle vilja gå så långt som att säga att detta är ett absolut måste. Det kan låta som en självklarhet, men om vi vill uppnå något måste vi först ha önskat oss det. Det räcker inte alltid med att vi tänker våra drömmar. Ibland har vi nytta av att skriva ner det vi längtar efter. Du behöver inte skriva dem i någon särskild ordning. Skriv ner vad som helst som du någonsin har önskat dig under hela ditt liv. Ta med allt du skulle vilja göra, allt du skulle vilja bli, allt du skulle vilja ha och varje plats du skulle vilja resa till. Ta med utbildningar du vill gå, människor du vill lära känna och egenskaper du vill utveckla. Tillåt dig själv att skriva ner varenda önskan och längtan oavsett hur orealistiska de för närvarande än verkar vara. Låt därför inte dina hjärnspöken stå i vägen för din drömlista. Exempel på Hjärnspöken kan vara: Är jag verkligen värd det här? Förtjänar jag att få? Jag har inte råd! Klarar jag verkligen av det här? Är det rättvist av mig att vilja ha det här? Det är ingen idé jag är för gammal. Jag kommer bara bli besviken. Vi mår bra av att tillåta oss att längta efter och drömma om olika saker. Jag rekommenderar att du åtminstone var sjätte månad går igenom din drömlista, bockar av redan uppnådda drömmar och lägger till nya som du vill ha med. Det är alltså viktigt att vi har drömmar och önskningar, men det är inte lika viktigt att allt blir av eller att det ens finns en chans att de blir av. För många år sedan trodde jag att jag led av dyslexi. Jag arbetade då på ett ställe där alla var akademiker utom just jag och de var allihop formidabla på att uttrycka sig i skrift. På våra personalmöten som vi hade varje vecka var det alltid någon som skulle föra anteckningar och vi turades om att göra det. Denna lilla rutin gav mig magkatarr varje gång vi skulle bestämma vems tur det var att föra anteckningar. Om någon tittade lite menande på mig såg jag så arg ut som jag bara kunde och plockade fram hela det hotfulla minregistret. Jag var så rädd att de skulle fråga mig om jag kunde föra anteckningar att jag för säkerhets skull såg ut som om jag tänkte klappa till dem. Det gick så långt att jag inte ens vågade mejla. Jag blev så stressad och nervös varje gång jag skulle skriva någonting att jag satt som paralyserad och kunde inte ens komma på var man satte en punkt. Till slut insåg jag att jag måste göra någonting åt saken, så jag började med att berätta för mina arbetskamrater om hur det låg till, sedan avkrävde jag dem ett heligt löfte att inte skratta åt mig om jag skrev fel i mina mejl till dem. Jag bad dem att ge mig små skrivuppgifter att börja öva mig på och de var verkligen hjälpsamma. Så en dag kom jag på att jag ville skriva en bok. Jag insåg att det var en dröm, men drömmen hölls levande under flera år. Så småningom blev den ett mål. Idag är drömmen verklighet. Jag uppmanar dig att drömma mycket om stort och smått, realistiskt och orealistiskt, djupt och ytligt bara du aldrig slutar upp med att drömma.

Men idag orkade jag bara 5km.

På kursen idag har vi bland annat pratat om att ta emot kritik.

Vi är härliga och bra precis som vi är, men för att kunna utvecklas behöver vi också ta till oss vad vår omgivning känner inför det vi gör. Det betyder inte att vi ska gå emot någonting hos oss själva för att vara andra till lags, men både på jobbet och hemma så handlar mycket om att samarbeta och kompromissa. För att det ska kunna fungera krävs det att vi kommunicerar ärligt och inte slänger ur oss saker till varandra. Våra relationer påverkas av allt runt omkring oss, och de dagar vi känner att vi inte räcker till så är det lätt att tappa tålamodet och skylla på vår omgivning. På ett yttre plan är det lätt att se vad som är orsaken: det är fel på relationen, på jobbet är det trist, ungarna är hopplösa och som om det inte räckte har bilen gått sönder och räntorna ätit upp semesterkassan. Då kan ett effektivt sätt att skapa en sannare bild av verkligheten vara att försöka ta reda på vad som handlar om mig i varje händelse. Till exempel så skulle kanske inte bilen ha gått sönder om jag inte hade missat servicetiden, och egentligen kunde jag ha lagt om lånet redan förra kvartalet.

Min uppfattning är att det är klokare, och att det i längden känns bättre, om vi säger till oss själva: ”Jag har ett ansvar” i stället för att

se det som att ”jag har drabbats av en trasig bil”. När vi inser att vi är delaktiga i det som sker kan vi också ställa oss frågan: Hur löser jag problemet? Med andra ord kan vi med självinsikt förändra vårt eget beteende i förhållande till omvärlden i stället för att skylla allt på att yttre faktorer orsakar alla motgångar i våra liv. Om vi kan se att vi själva är en del av problemet, får vi också makten att göra oss till en del av lösningen på vårt problem. 

Allt blir så mycket enklare när vi fokuserar på det vi själva har möjlighet att förändra

Nu laddar vi med frukost innan utbildningen.

Norsk frukost

Så här ser Camilla ut

Som sagt I love Bromma men i kväll 21:15 flyger jag till Oslo och då är det Arlanda som gäller.

Jag har utbildning i Oslo hela helgen tillsammans med Camilla Gullaksen som är mtgruppen.com i Norge. När det gäller språket börjar jag bli grym. Självkänsla heter Selvfölelse och självförtroende heter Selvtillit. Roligt betyder lugnt så det undviker jag men kul fungerar bra. Vinst heter Gevinst och gurka Agurk. 

Ha en galet skön helg alla ni som har lyxen att vara lediga!

På 80-talet arbetade jag som nagelskulptris, jag till och med tävlade i yrket. Kom på andra plats i nordiska mästerskapen i att förlänga naglar med mall utan tipp. Sen dess är jag fast, trivs inte om naglarna är ovårdade och för korta. Men jag har tröttnat på att fixa mina egna och går därför till Caroline som till sammans med sin mamma driver salongen Nya Naglar på Fleminggatan 87.

Efterlysning!
Efter en föreläsning fick jag den här underbara illustrationen av mig själv men jag vet inte av vem. Hör av dig så att ja får möjlighet att tacka dig.

Jag gillar uttrycket Du äger! Det kan ha flera betydelser, ofta sägs det som en komplimang till någon vi tycker om och till och med beundrar; du äger, han äger, hon äger, vi äger!

Samtidigt har uttrycket en annan betydelse. Du äger själv ansvaret för hur du vill må, vart och hur långt du vill nå, hur du vill att din framtid ska bli, vad du vill jobba med, om du vill bilda familj och i så fall med vem.

Vi äger även ansvar för vår relation till våra medmänniskor, våra kompisar och vår familj. Vi äger vårt eget beteende – vi äger våra känslor.

Att bestämma sig för att äga sitt eget liv är det viktigaste för en person som vill må bra. Om vi låter omgivningen styra våra känslor och vårt beteende är det lätt hänt att vi blir någon annan än den vi egentligen vill vara. Det är både en rättighet och en skyldighet mot oss själva att undvika det.

När vi vågar ta ansvar för våra egna tankar och känslor, handlingar och vanor, mår vi bättre.

Det är vi själva som äger ansvaret för vårt liv – det låter som den mest självklara saken i världen. Men min erfarenhet är att det kan vara svårt i praktiken att veta vad vi vill göra, vem vi vill vara och vilka vi vill umgås med.

Många kan intyga, inte minst jag, att det är rejält läskigt att ta steget och våga göra det vi drömmer om och längtar efter, för risken finns ju att vi misslyckas, och vad händer då? Skulle vi klara av det? Vad skulle alla andra säga? Jag vet att det för många känns ensamt med alla dessa frågeställningar och beslut.  

För några år sedan tittade jag på nyheterna på tv. Folkhälsoinstitutet hade kommit med en rapport som visar att unga personer mår sämre och sämre. I alla åldersgrupper i samhället minskar antalet självmord och annan fysisk och psykisk ohälsa, utom i en grupp – ungdomsgruppen. Efter det sa kvinnan som blev intervjuad: ”Nu vet vi helt säkert att det är så här, men vi vet inte varför.” Ja men, hur svårt kan det vara?? Jag ville hoppa in i tv-apparaten och förklara det för henne så att de kan lägga resurser på att skapa förändring istället för att slösa en massa pengar och tid på att ta reda på varför. För svaret finns redan: Unga människor mår sämre idag än för tio år sedan för att klimatet har blivit tuffare, det är större konkurrens, flera viktiga val sker i tidiga åldrar, pressen att vara duktig, driftig och ”rätt” kommer från alla håll, från familjen, vännerna och samhället i stort.

Tidigare utbildade man sig till brandman, sjuksköterska eller polis och arbetade med det resten av livet, nu byter vi karriär och yrke flera gånger om. Och vi förväntas göra det – helst utan fast anställning, för att kunna vara flexibla och snabbt kunna byta igen. En 25-åring har ofta haft fler yrken än sin mamma och pappa. En 18-åring har haft fler möten än vad förra generationen hade under ett helt liv, och visst: det finns såklart mängder av fördelar med det. Det finns oändligt många valmöjligheter för unga idag, budskapet är: ”Om du verkligen vill så kan du bli vad du vill!” Men om man misslyckas med att förverkliga sig själv, om man trots alla förutsättningar mår dåligt, så blir fallet också mycket större.

Det krävs en stark självkänsla för att klara allt det här. Att fatta att det inte är en själv det är fel på om jag står mitt i livet och känner mig liten och osäker utan någon särskild anledning. Och kunna låta bli att jämföra sig med alla andra som verkar så framgångsrika och lyckliga. Vi behöver inre trygghet för att inte hela tiden styras av att bevisa för oss själva och andra att vi kan istället för att göra det vi vill. Det krävs god inre kondition för att stå emot alla ideal om hur framgångsrika och perfekta vi förväntas vara. Vi behöver ha ett starkt inre för att våga göra misstag och känna att vi duger som vi är.

Lycka är torsdagsmys med min systerdotter Manda