I dag var det storpremiär, inte bara av konceptet transportträning utan även för mina nya fina löparskor.

Båda gav ett mycket positivt resultat!

Mina studsiga skor studsade fint, inga skavsår i sikte.

Transportträningen startade skakigt, jag sprang lite vilse i början, men sen hittade jag rätt väg och det flöt på. 4 km blev det. Tyvärr fick jag inte springa hela min tänkta sträcka för jag var tvungen att byta av maken vid pendeltågstationen. Så svettig och dan fick jag köra hem barnen istället.

Men nästa gång!

I fredags satt jag och min redigerar-kollega Jessica och pratade om mitt träningsschema. Då hade jag varit hos coach-Johanna och blivit ombedd att köra minst två löppass i veckan, ett intervall och ett längdpass, och två yogapass. Dessutom ska jag helst köra PT-Johannas träningsprogram 2-3 gånger i veckan.

Det skulle innebära att jag borde köra ett träningspass varje dag i veckan. Troligt!

Men coach-Joahnna föreslog att jag skulle göra yogapassen i anslutning till löppassen, som en nedvarvning och stretch.

Det skulle innebära 4 träningspass i veckan. Görligt, men fortfarande rätt mycket för en som inte tränat alls tidigare.

Jag siktar på att få till tre träningspass i veckan, och blir det fler är det en bonus.

I dag ska jag till exempel testa transportträning för första gången. Ryggan är packad med träningskläder som jag ska svida om till innan jag älgar mot pendeln. Sedan hoppar jag av en station innan och springer hem. Enligt min beräkning ska det bli cirka 4,5 km. En perfekt startsträcka.

Känns det bra ska jag definitivt fortsätta transportträna.

I dag ska det ske!

Min fantastiska kollega och även bilredaktör och löparfantasten Dino Steen frågade mig i förra veckan, med anledning av mitt nya skoköp, om mina mål med löpningen.

Och jag kunde inte komma på några.

Sedan träffade jag coach-Johanna och hon frågade samma sak. ”Mål med träningen?”

Då fick jag tänka till.

Det jag kom fram till är att jag skulle vilja springa Vårruset nästa år, och även Tjemilen, nästa år.

Johanna tyckte det lät bra. ”Men i år då?”

” I år, måste jag ha ett mål i år?”

”Ja, det måste du. Vad sägs om Bellmanstafetten?”

JA, så klart! Det perfekta träningsmålet! 5 kilometer, en löparfest, lagtävling och picknick!

Så får det bli.

Nu ska jag bara ragga upp fyra lagkompisar…

PT-Johanna med sina lagkompisar var bäst av ALLA Aftonbladetlag förra året, så hon blir svår att värva…

Så här är mina mål med löpträningen:

2011: Bellmanstafetten

2012: Vårruset, Tjejmilen.

2013: Halvmara?

Förra veckan var en riktigt dålig träningsvecka. Ond rygg, sjuka barn och allmänt trött gjorde att den enda träning jag gjorde var ett par yogapass. Så jäkla dåligt!

Tack och lov fick jag lite pepp av coach-Johanna i fredags. Hon pratade om att inte ge upp. Att alltid se sina motgångar som en möjlighet att lära och göra annorlunda nästa gång.

Så vad tar jag med mig efter en sån skitvecka.

Jo kanske att prioritera mig själv trots allt, 20-30 minuter MÅSTE gå att få loss under en dag, för mina aktiviteter.

Och att en ond rygg faktiskt kan må bra av lite rörelse och träning, bara det är rätt sort.

Ny vecka. Nya tag!

Jag fick ju i hemläxa av coach-Johanna förra veckan att känna in en mental kostym där jag ska känna mig lugn och trygg, och avstressad.

Det har gått riktigt bra. Jag har fått tillfälle att testa den ett par gånger, främst gånger då jag varit väldigt stressad. Tanken är dock att den ska fungera i förebyggande syfte. Så Johanna tycker att jag ska försöka ”klä på mig” den redan på morgonen, så att jag är redo att möta världen lugn och centrerad.

Min mentala kostym är mer en färg och form, det här kommer att låta flummigt, men den är grön-blå, som en ocean och lite barbapapig i formen. Och när jag blir riktigt avslappnad och lugn så tar den formen av en fågel, som svävar ovanför.

Det var väldigt intressant, för Johanna har vid ett tidigare möte förklarat för mig att jag lagrar mina trauman vid bröstet, därför blir jag alltid hostig när jag är på väg att bli riktigt avslappnad. Det är där mina problemchakran sitter, halschakrat och hjärtchakrat, och gissa vad de har för färger! Blå och grönt!

Jag är inte så haj på det här med chakran, kanske någon av er är det och kan förklara närmare. 

Så här ser i alla fall min mentala kostym ut, om jag ska bildsätta den.

All dressed up and no place to go.

Dagens träning blev det inte mycket med. Hade tänkt inviga löparskorna, men det blev gräsklippning istället. 
Hade tänkt yoga när minsta sov, men hon sov aldrig. 
Istället tränar jag mig nu mentalt och låter henne vara med i köket och laga köttfärssås och spaghetti. Alltid något. 

Dagens, hittills, roligaste kommentar kläckte tvåochetthalvtåringen vid frukostbordet. I dag bjöds det nämligen på finjuice, som hon tjatade till sig ett glas av. Efter ett par klunkar kom hon med muggen till mig: ”Mamma, jag vill inte ha, det är skräp i”.

Så går det är man vänjer barnen vid koncentrat-juice! *fniss*

”Skräpig” juice!

Viktklubb-Sofia testar också för fullt. Gissa vad!

Resultatet av DET testet kan du läsa i nr 3 av Wellness som finns i butikerna den 20 juni!

…vad som gömmer sig i den här påsen!

Det är en röd kartong! Vad kan det vara i den?

Så klart! Ett par löparskor.

Det var första gången jag köpte skor på en specialistaffär, och jag måste säga att det var skönt att bara slå sig ner och överlåta allt till proffsen. Först fick jag berätta om mina eventuella problem, springa på ett löpband, tala om ifall jag hade något favoritmärke (hade jag inte), och sen plockade tjejen fram tre par skor som skulle passa mina fötter.

Jag slog till slut till på de tristaste, men absolut studsigaste och skönaste skorna. Jag är ju ingen avancerad löpare än, så då bör jag ha skor accordingly. Funktion före utseende är mitt mantra när det gäller träning. I alla fall än så länge 🙂

Och vem behöver färggranna skor, när man har färggranna strumpor.

Men det där att se sina fötter lufsa fram på en tv-skärm tar verkligen död på alla illusioner om att man är en framstående löpare…

När jag klev in på min kiropraktors mottagning i dag så kunde jag knappt böja mig ner för att ta av mig skorna.

Efter 20 minuters behandling klev jag ut med lätta steg, och en flexibel rygg.

Mitt problem den här gången var att jag fått en låsning i höften, och är för kort på insidan av låren, vilket gör att det drar och gör ont i rumpan.

Mer stretch helt enkelt, och mer träning. Och så återbesök om två veckor.

Nu ska jag strax kila till den här affären och se om jag inte kan få ett ännu lättare steg, med nya löparskor!