Vatten!…snälla, kan någon ge mig vatten!

I dag tänkte jag passa på att springa samma runda som maken och jag sprang i söndags, för att se vad jag skulle få för tid/orka med utan en långbent hare.  Jag körde samma upplägg som förra gången, grundade med lite kaffe och fikabröd (tack faster Lil!), sprang en kort uppvärmning och så iväg! 

Första km låg jag 18 sekunder före, andra 9, tredje 7…men sen tog allt slut. Det kändes som om mitt ansikte skulle börja brinna och benen vägrade ta ett steg till. 

Så jag tänkte: ”Jag går väl en bit, tills det inte längre känns som om hjärnan ska självantända”. Och det tog 2 km. Det tog tills jag fick chansen att hälla i mig 1 liter kallt vatten. 

Nu kan jag inte fatta att jag var så korkad! Ge sig ut och springa med så dåligt med vätska i kroppen, en dag när det är 25 grader varmt, i skuggan.

Idioti!

Man lär så länge man lever.    

Backen som sög all ork ur benen. Grrr!