… vid köksbordet och drack kaffe med mamma när maken och min pappa kom hem från svampskogen med litervis av svamp.

Knappt hade de kommit innanför dörren förrän maken hojtar: ”Sätt på dig träningskläderna så sticker vi ut en sväng”. Eh, ok. Tja, det kunde ju vara ett bra tillfälle att prova mitt nyinköp, tänkte jag och gick och bytte om.

Väl ute i spåret presenterade maken mig med nästa överraskning. ”Jag tänkte att vi skulle springa i ett speciellt tempo, vad säger du om 5,45?”. Eh, ok. Fast det här är ett spår som är ÄNNU backigare än Älvsjöspåret, men ok.

Så vi sprang på. Och det kändes bra. Jag höll på att kliva på en liten minisnok, och såg alla möjliga matsvampar locka vid sidan av spåret.

Sen fick jag ont i benet och fick ge mig. Trots makens ihärdiga pepp. ”Neeeej, inte stanna, kom igen nu, du klarar det”. Då var det bara 500 meter kvar. Men gör det ont så gör det.

Mitt nyinköp var för övrigt den här svarta, långärmade funktionströjan.

Och att jag saknar huvud beror på att maken tog en allt annat än fördelaktig bild på mig. Tack för det!