Jag hade lite träningsvärk efter tisdagens styrkepass som jag tänkte jogga bort i går kväll. Ingen Runmeter-app att hålla tiden, bara skön musik med Spotify.

Och när jag väl började springa så flöt det på så himla bra, det inte ens var jobbigt, bara skönt.

Men herrejävlar vad kallt det har blivit ute! De snackar om att sommarvärmen ska komma tillbaka, men det hade den sannerligen inte gjort i går kväll!

Jag hade på mig rejäla tajts, men korkat nog bara en v-ringad t-shirt. Första 2 km sprang jag nästan och frös. Sen fick jag upp värmen lite så det kändes bättre.

Är nog läge för mig att investera i en långärmad funktionströja. Det här håller inte annars.

Fast jag ska inte klaga. Det här är egentligen perfekt väder för mig att springa i. Bara dåligt val av kläder. Gör om, gör rätt!

Hur långt jag sprang? Nästan 5 km på 34 minuter. Och då fanns det mer kvar att ge… Måste försöka börja pressa mig själv liiite mer.

Så här glad var jag när jag precis skulle börja springa. När solen sken. Och det fortfarande fanns en gnutta värme kvar i luften.

Tänkte bjucka på några av mina gröna, sköna favoriter i duschen.

Mina favvosar!

Först den bästa scrubben ever:

Weleda ”Birch body scrub”, kostar cirka 135 kronor.

Varför: Den har perfekt storlek på scubbkornen, doftar fräscht och piggt och lämnar huden bebismjuk. 

Sen den bästa duschkrämen ever:  

Korres ”Mint tea shower gel”, kostar 89 kr på brittiska webbshoppen Asos.com, cirka 125 kr i svenska butiker/webbshoppar.

Varför: Den luktar gudomligt (tycker jag), lite maskulint, har ett skönt lödder och lämnar huden mjuk och len.

Ingen av dem innehåller SLS eller andra nasties.

Jag måste erkänna en sak.

Jag har ljugit för er.

I tisdags, när jag körde mitt hemmaträningsprogram så fuskade jag. Jag gjorde ALLA övningar på programmet, utom en. Armhävningen.

Jag KAN INTE göra armhävningar.

Långbenta maken var mycket förvånad när jag avslöjade det. Trodde mig inte, utan tvingade mig att bevisa det hela. Det räckte med ett försök.

Jag KAN INTE göra armhävningar.

Visst, ett par stycken på knäna går väl, men sen tar det stopp. Så fort jag blir det minsta trött, och måste ta i för att ta mig upp så kommer en tvångstanke i huvudet och jag ser en bild av mitt ansikte mosat mot golvet. Den går inte att få bort.

PT-Johanna var dock väldigt förstående och lovade att hitta några andra övningar som jag kan göra istället. Tack för det!

Så här ska det se ut! Bilden har jag lånat från www.tranahemma.com

Nu har jag erkänt min största träningshang-up.

Har du någon?