Jag hade under dagen känt av träningsvärk efter tisdagens hemmaträningspass och tänkte därför att jag skulle springa en sväng lång och långsamt ikväll.

Men det blev mer långsamt än långt. Lite drygt 6 km sprang jag på trötta, sega, stela ben. Dessutom hade jag astmakänningar och en alldeles för mätt mage. Ingen toppenrunda direkt.

Därför blir jag så förvånad när jag kollar tiderna jag springer på. Det är ju MYCKET bättre tider än i somras. Fasen vad skönt det är att se att det går framåt i träningen fast det känns så tungt.

Enda minuset nu är att jag börjar få känningar i mina benhinnor. Så nu blir det nog yoga, simning och möjligtvis långpromenader med MBT-skorna ett tag framöver. Benhinneinflammationer är inte att leka med, det vet jag av erfarenhet. Aj, aj, aj.