Foto: Johanna Björklunds

Fick med mig chefen också. 15 stycken var gjorde vi, under stora plågor och bortdomnade fingrar.

Hur gick det för er?

dagar kvar.

Dagens träningsuppmaning är:

Gör 15 Krusifix!

Så här gör man: Stå med ryggen vänd mot en vägg eller dörr. Ha fötterna nära väggen och rumpan emot. Sträck upp armarna till axelhöjd med böjd armbågsled. Dra sedan armarna i en cirkel­rörelse uppåt. Sträva efter att händerna ska mötas ovanför huvudet, men helst genom att armbågarna aldrig släpper väggen.

Nu kör vi!

Nej hörrni, det här med tränandet och bloggandet har inte gått så bra på sistone.

Jag känner att jag helt tappat konceptet och bara gått in i julfixarträsket. Och med snart bara 50 dagar kvar till min födelsedag är det dags att steppa upp lite. Så jag tänkte så här:

Det finns en fantastiskt rolig twittrare som kallar sig ”Stark som en björn”, och varje dag skickar denne person ut en tweet med en träningsuppgift som ska göras, helst med en gång, och där resultatet gärna får återkopplas. Så här ser de ut:

Så jag tänkte att jag, varje dag fram till min födelsedag, inspirerad av Stark som en björn (versalerna och ”annars blir jag tokig” skippar jag…), ska lägga upp en liten träningsuppgift här på bloggen att göra under dagen. Så gör vi den, tillsammans.

Låter det som en plan?

Med start i morgon.

ok?!

I dag körde jag en gymgenomgång med Johanna!

Hon visade mig flera bra maskiner, hur jag skulle göra, samt tipsade om vad jag ska tänka på när jag gör övningarna: ”Tänk dig att du har ett ägg mellan skulderbladen. Knäck det!”

Lättast var roddmaskinen.

Jobbigast var backflyes. Fy för den lede! Det ser så enkelt ut när Johanna gör dem, med HU vad jobbigt det var. Får nog köra några hemma med makens hantlar också…

Det var en väldigt bra genomgång. Roligt också. Framför allt när Johanna berömde mig för min starka hållning. Yay, hemmaträningen har funkat!

Sen förstörde jag all eventuell viktförbränningsvinst genom att njuta av en av dessa:

Inget slår en smådegig kanelbulle. MMMmmmmmm!

Är det fredag så är det!

(Vi bjuds på bullar av våra chefer på fredagar. Bra chefer!)

Glömde ju alldeles bort att berätta att jag inte tränade med Johanna i onsdags. Det hanns liksom inte med. Vi ruschar på med produktionen av januarinumret, som ska lämns till tryckeriet före jul, och vår minsting fyller år, så jag är lite snurrig just nu.

Men för att kompensera det missade träningstillfället med Johanna så sprang jag i onsdags. För första gången testade jag att springa efter att jag lagt barnen. Det var helt ok, inte för sent. Men mörkt. Och kallt.

Det var nog höstens jobbigaste runda. Första K kändes som om jag inte skulle få luft. Mina luftrör drog ihop sig till små, små sugrör av kylan och jag puffade och pustade som värsta valrossen. Andra K släppte det. Då fick jag även upp farten lite.

Men det är ju så mörkt, och dåligt upplyst att hade jag inte haft min reflexväst hade jag nog blivit påkörd ett par gånger. Och för att inte tala om alla vattenpölar jag upptäckte mitt i steget…jisses!

Nå, 5,3 km på 35 minuter blev det, och i ärlighetens namn är jag mest nöjd att jag överhuvudtaget tog mig runt.

Nu ska vi fira vår treåring i dag, ha barnkalas i morgon och så är det advent på söndag. Någonstans mellan fiskdamm och strykningen av julgardinerna ska jag försöka peta in lite träning.

En av tio…

• I går var det 9 år sedan jag och min man blev ihop. Och som vanligt hade jag glömt bort det. Men det hade inte han. Han kom hem med ett fång rosor, god ost och dessertvin (som vi avnjöt så fort barnen somnat!). Härligt!

• På fredag fyller vår minsting 3 år. Det är inte klokt vad tiden går fort.

• I dag är det 58 dagar kvar tills jag fyller 40 (iiiii). Återigen: DET ÄR INTE KLOKT VAD TIDEN GÅR FORT!

Det innebär att jag har 58 dagar på mig att toppa träningsformen, hinna umgås med med vänner och familj, samt stressa av.

Det blir tufft. I alla fall delar av det. Men man får börja med en bit i taget, och skruva upp volymen.

Jag börjar i morgon med att hänga med Johanna till gymmet för att testa ett nytt gymprogram för mig. I dag försöker jag beta av massor på jobbet så jag slipper stressa.

Nu kör vi!

Blev ingen träning i helgen alls, tyvärr. Vi firade vår minsting lite i förväg, hon fyller 3 år på fredag, med släktkalas. Mina föräldrar kom ner från Dalarna och häsade på. Så det blev en helg i famljens tecken.

Och så avslutade jag det hela med att gå bananas på pysselfronten.

Tårtan kom nämligen i en helt fantastisk tårtask.

Så jag kunde inte låta bli att konvertera den till en…

Minimelloscen!

Den ska bara kompletteras med ljus och draperi, sen kör vi!

Hela den här veckan har jag smygtränat på jobbet. Vi har en tung rockring på redaktionen och jag började veckan med att testa den lite. Först orkade jag bara 1 minut, men vår PLUS-redaktör Ulf har hållit koll på tiden och peppat mig att hålla på lite längre varje dag.

I dag kom vi upp i 2.30 min!

Ulf håller koll på mig! Inget fuskande här inte.

Men det gäller att behålla koncentrationen annars tappar jag fart.      Foto: Marlene Segelsbo

Efteråt är jag både varm, lite småsvettig, och dessutom öm i midjan, så något gott för det säkert med sig (mer än att jag roar mina kollegor…).

En kollega på tidningen har just drabbats av livmoderhalscancer, och det gör ämnet högaktuellt för mig.

Jag tillhör själv skaran som hoppat över cellprovtagningen de senaste gångerna jag blivit kallad för att tiden inte passat, eller för att jag tyckte att jag nyss fått barn. Så oerhört dumt!

Gör inte som jag. Kolla upp dig istället! Det kan gälla livet.

Här hittar du nummer och information om hur DU kan ta ett gynekologiskt cellprov om du inte redan blivit kallad.

Jag ska gå så fort jag bara kan!

Gårdagens hemmaträning var en serie av ”that’s a first!” till soundtrack av Robyns skiva ”Body talk”.

För det första så tränade jag EFTER att jag lagt barnen för första gången. Det funkade hur bra som helst! Körde Johannas hemmapass.

Sen gjorde jag för första gången när jag ska träna mitt hemmapass en ordentlig uppvärmning, så jag blev ordentligt svettig. Älskar Robyns skiva – den får mig verkligen att ösa.

Och sist men inte minst så klarade jag av att göra fem riktiga armhävningar för första gången. (Sen blev jag svettig och glidig om händerna och vågade bara göra resten på knäna.)

Nu är jag på G!

”You should know better than to f*ck with me!”