Glömde ju alldeles bort att berätta att jag inte tränade med Johanna i onsdags. Det hanns liksom inte med. Vi ruschar på med produktionen av januarinumret, som ska lämns till tryckeriet före jul, och vår minsting fyller år, så jag är lite snurrig just nu.

Men för att kompensera det missade träningstillfället med Johanna så sprang jag i onsdags. För första gången testade jag att springa efter att jag lagt barnen. Det var helt ok, inte för sent. Men mörkt. Och kallt.

Det var nog höstens jobbigaste runda. Första K kändes som om jag inte skulle få luft. Mina luftrör drog ihop sig till små, små sugrör av kylan och jag puffade och pustade som värsta valrossen. Andra K släppte det. Då fick jag även upp farten lite.

Men det är ju så mörkt, och dåligt upplyst att hade jag inte haft min reflexväst hade jag nog blivit påkörd ett par gånger. Och för att inte tala om alla vattenpölar jag upptäckte mitt i steget…jisses!

Nå, 5,3 km på 35 minuter blev det, och i ärlighetens namn är jag mest nöjd att jag överhuvudtaget tog mig runt.

 

Nu ska vi fira vår treåring i dag, ha barnkalas i morgon och så är det advent på söndag. Någonstans mellan fiskdamm och strykningen av julgardinerna ska jag försöka peta in lite träning.