Vi är fortfarande sjuka.

Jo, så är det.

Den lilla och jag verkar smitta om varandra, eller nåt!

Hon var frisk hela förra veckan, tills lördag natt, då fick hon feber igen. Och jag började känna mig piggare i lördags, tills jag vaknade i morse och fick värsta bakslaget. Så medans vi sjuklingar hållt oss inne hela dagen har de friska gått på bio och shoppat på byggvaruhuset.

Men för att ni som följer bloggen inte ska ruttna över den übertrista bloggningen, det har ju varit ett återkommande tema ett tag…sjukdom. Så tänkte jag dela med mig av några bilder som gjorde min helg lite treligare trots allt:

Min mamma, som bor i Dalarna, var här i veckan och hjälpte oss ifall barnen skulle blivit sjuka (vi hade deadlines både maken och jag) och hon hade med sig dessa underbara raggsockor som hon stickat åt mig. Har bott i dem sen dess!

Det bidde ingen pumpa. Det bidde en orange paprika, som stoar tjejen karvade så här fin alldeles själv. Den har prytt sin plats på matbordet hela helgen.

I går kväll gick maken runt med barnen och skrämde upp grannskapet. De var zombies med spindelnät i håret och allt.

Hade också supertrevligt fikabesök på lördagen av Hannah med familj. Nu hoppas vi bara att inte de blir sjuka igen också… Hoppas, hoppas…

Hoppas även att ni haft en trevlig helg och klarat er från denna erbarmeliga hosta som verkar drabba allt och alla.

I morgon är det dags att fira den anglosaxiska versionen av Allahelgonsdag, Halloween, och jag måste ge mig ut på pumpajakt. Inte för att jag och barnen kommer att skapa något så här kreativt, men ”EN PUMPA MÅSTE VI HA, MAMMA!” som femochetthalvtåringen så fint la fram det i morse.

Så mamma får väl försöka fixa det då.

Sen kan jag alltid klä ut mig till häxa och kraxa lite, så skrämmer jag nog slag på halva grannskapet.

Ska ni fira Halloween?

I tisdags började jag känna mig lite bättre, och passade på att följa med maken på hans företags stora fina fest.

Det var superskoj! Mumsig mat, trevliga människor, god dryck och kanonbra livemusik. Men tyvärr var ljudnivån på musiken lite för hög för att man skulle kunna prata med varandra, så min hals och röst tog verkligen stryk.

Igår försvann rösten mer och mer. Och i natt kändes det som om den gått igenom en köttkvarn…

Krax.

Så i dag är det här paketet mina bästa vänner:

Te, halstabletter och inhalator.

En av anledningarna till att jag kände mig tvingad att ta tag i min träning i våras, var att jag det senaste året haft stora problem med min rygg och axlar.

Problem som i stort försvann när jag började få rutin på tränandet.

Problem som nu dyker upp igen, som ett mejl i mejlboxen, när jag inte haft en chans att träna på mer än en vecka.

Så igår trotsade jag sjukdomen och körde några roddövningar med gummiband, och ett par krusifix. Det räckte med ett par för att jag skulle bli svettig, men effekten var omedelbar. Jag har inte alls lika ont i dag.

Nu vill jag bara att den här envisa hostan och halsontet ska ge med sig, snabbt!

… bara ett fall av ”du skulle bara varit tyst!”

I går var jag så nöjd och snackade på jobbet: ”He, he! Hela veckan har lillhostan legat och hostat mig rakt i ansiktet, och jag har ändå inte blivit speciellt sjuk!”

Att jag inte kunde varit tyst.

Det där är ju bara att utmana ödet.

Så nu sitter jag här. Med en träningsorder från PT:n, och en förkylning.

Halsen är svullen, huvudet värker, och kroppen vill inget annat än ligga nerbäddad i sängen.

Så jag gör som den säger.

Det här är den visuella bilden av hur jag mår just nu, inuti…

Efter en vecka av vabbande, störd nattsömn, misstänkt utbrott av förkylning och informationsmöten om nedbemanningar på jobbet så kan jag summera veckans träningspass till…noll.

Däremot har veckans sockerintag varit…stort! Uppenbarligen är det så jag hanterar stress och sömnbrist. Genom att konsumera sötsaker.

Så nu har jag fått bannor av PT-Johanna. Bannor, och order om två träningspass i helgen, om minst 20 minuter.

III!!

Dessutom tänker hon kolla upp det hela på måndag. Yikes!

Nå, jag har ju hela helgen på mig.

Men först ska jag bara avnjuta den här lilla godsaken…

Sshhh! Säg inget till Johanna!

Sorry, jag har varit sämst på att blogga på sistone.

Den där förkylningen bröt aldrig ut, på mig. På vår minsting däremot… Hosta som blev värre av hennes förkylningsastma. Och precis när vi trodde att det vänt till det bättre plussade hon på det hela med en febernatt och lite näsblod. Och eftersom det är mitt ”jobb” att agera sjuksyster hela nätterna är jag ganska sliten nu. Så där sliten att det är svårt att avgöra om jag faktiskt håller på att bli sjuk i alla fall, eller om jag bara är jävulskt trött.

Så bloggandet har lite fått komma i sista hand.

Sorry!

Vi har roat oss med att spela diverse spel hela dagarna. Det här, ”Världens djur”, har varit favoriten. Den lilla sjuka har dessutom bestämt sig för att noshörning OCH flodhäst numera heter ”Flodhörning”, både två. Enkelt och bra. 😉

Nä, det bidde ingen träning i helgen. Det bidde lite trädgårdsarbete, mattshopping och bus med barnen istället. En begynnande förkylning spökar, och mina benhinnor ömmar även när jag bara vilar.

Någon som har ett bra tips för att få dem att läka snabbt?

Jag tänkte nog hoppa av över all studsig träning någon vecka, och nöja mig med simning och yoga (om förkylningen INTE bryter ut), men HUR slipper man den ständigt småmolande värken? Anyone?

Det bidde en matta istället…

I morse var jag sååååååååå seg.

Trött, sur och allmänt grinig.

Men så klev jag in i duschen, och min nya duschkräm sopade banan med alla dåliga känslor. Det GICK inte att fortsätta vara sur. Livet kändes med ens toppen.

Så jag kan varmt rekommendera duschkrämen ”Sea buckthorn”, dvs havtorn, från Weleda. Den doftar ljuvligt.

Jag följde dessutom upp med en kroppsolja från samma märke, och en ansiktsolja från Prinsess Potions, också med havtorn i, som är gudomlig. (Den senare hade jag med i senaste numret av Wellness, bland hemmaspa-produkterna. Grym!)

Det var perfekt att testa Weledas oljor och duschkrämer i miniförpackningar, jag hittade en ny favorit!

Och enligt Wikipedia så är havtorn förmodligen det bär i världen som innehåller flest vitaminer i stor mängd, så hade jag petat i mig lite havtorn också kanske jag hade mått ÄNNU bättre…

Jag hade under dagen känt av träningsvärk efter tisdagens hemmaträningspass och tänkte därför att jag skulle springa en sväng lång och långsamt ikväll.

Men det blev mer långsamt än långt. Lite drygt 6 km sprang jag på trötta, sega, stela ben. Dessutom hade jag astmakänningar och en alldeles för mätt mage. Ingen toppenrunda direkt.

Därför blir jag så förvånad när jag kollar tiderna jag springer på. Det är ju MYCKET bättre tider än i somras. Fasen vad skönt det är att se att det går framåt i träningen fast det känns så tungt.

Enda minuset nu är att jag börjar få känningar i mina benhinnor. Så nu blir det nog yoga, simning och möjligtvis långpromenader med MBT-skorna ett tag framöver. Benhinneinflammationer är inte att leka med, det vet jag av erfarenhet. Aj, aj, aj.