Det var med nöd och näppe jag hann med två träningspass förra veckan. Klockan 21.20 på söndagskvällen stack jag ut på en joggingtur. Det gick inte så illa. Jag orkade jogga hela tiden i 3 kilometer, det tog ca 23 minuter.

Den här veckan blir lika svår att hitta tid för träning.

Inte nog med att vi har deadline på nr 2 av Wellness på fredag, min man är dessutom bortrest några dagar och vår stora tjej fyller 5 på fredag.

Hektiskt är ordet.

I går ägnade jag kvällen åt att montera ihop en flickcykel istället för att träna. (Vissa cykelhandlare vill mena att trots att det står i deras ”7 punkter” så monterar de inte BARNcyklar utan att ta betalt för det, pinsamt!)

Ikväll ska farmor hämta barnen på dagis så jag kan jobba, jobba, jobba. Ingen tid för träning där.

Men på onsdag kommer maken hem igen, visseligen sent, men det kan finnas en möjlighet till en sen löptur, eller lite hemmaträning.

På torsdag ska jag återigen försöka jobba, jobba, jobba, för på fredag smäller det som sagt.

På lördag är det dags för barnkalas, och på söndag ska jag ta med min mamma på ett välbehövligt spabesök.

Det är onekligen knivigt att hitta tid för träningen sådana här veckor.

Hur gör ni då?

Tränar ni på lunchen (kan inte jag, jag MÅSTE äta då), går ni upp en timme tidigare (kan inte jag, det skulle innebära uppstigning kl 05.00…), tränar ni korta, effektiva pass, eller kör ni kvällsträning?

Hörru snön, hade du knäck i lurarna i lördags, eller?

Vi sjöng faktiskt att vintern rasat färdigt då.

Frusen påsklilja.

Snödroppar?

Is?!?

Fame costs, and right here you start paying, with sweat!

Gjorde rörlighetstest med PT-Johanna i fredags.
Jag fick ligga på en bänk och flytta benen och armarna ön hit, än dit. Under noggrann observation.
Hon kom bland annat fram till att jag var kort i framsida lår, och inte höftböjaren, som jag trott. Och att jag inte var kort i stora bröstmuskeln utan i en liten bröstmuskel jag inte ens visste att jag har. Mycket spännande!
Efter det testet ska Johanna nu sätta ihop ett träningsprogram som ska passa mina svagheter. Vi ska bland annat jobba för att få bukt med min gamnacke och stela, framåtroterade axlar.
Men redan nu har jag fått en övning att köra. ”Krusifixet” heter den. Man ska stå med ryggen mot en vägg och hålla armbågarna böjda i 90 grader, med underarmarna mot väggen. Sedan ska man sakta föra armarna uppåt, så högt man kan, utan att förlora kontakten med väggen.

Det låter enkelt, men jösses! Hur jobbigt som helst. Med mycket möda och ansiktsgymnastik klarade jag tio stycken.

Pust!

Den som tittar noga kan se vad vi ska ha i nästa nummer av Wellness…

Finaste skönhetsredaktören Petra kom förbi med lite läckra skönhetsprodukter som blivit över efter plåtningar, och jag ryckte snabbt åt mig detta snygga nagellack. En riktig färgfest! ”Cherry garden” heter det, kommer från Oriflame. Bäst är att jag bara målat ett lager!

Nu kommer jag att spraka lika fint som majbrasorna i morgon.

Ha en trevlig valborg!

Jag trodde att jag hade kommit till den punkt i livet då jag var överens med min kropp, att jag accepterat hur jag ser ut. Men mitt resultat i Wellness-testet sa annat.
”Vad jag kan se på den fysiska biten är du sådär nöjd med din kropps utseende och också vikt”, skriver Coach-Johanna i sitt första mejl till mig.
Suck.
Det stämmer tyvärr. Jag gillar inte att det sticker upp en muffinskant på jeansen, eller att jag inte längre kan komma i favoritklänningen.
Har funderat en del på varför jag inte kan vara nöjd med hur jag ser ut. Var kommer det ifrån?
Jag har, som många andra, ägnat större delen av mitt vuxna liv åt att banta eller träna för att ha en platt mage att visa upp. Men varför? Var kommer denna kroppsfixering ifrån.

Jag tror att vi ärver mycket av våra beteenden från vår familj.
Om man växer upp i en miljö där utseendet ofta kommenteras, hur andra ser ut, vad de har på sig, att den och den gått upp i vikt och ”såg du vilken illasittande klänning Carola hade på tv:n!”. Ja, då är det inte så konstigt om man börjar fundera på vad som sägs om en själv när man inte är med.
Jag har några starka kroppsrelaterade minnen från mina tonår.
Dels när min morfar kommenterade min kusins vältränade kropp (hon var simmare), och inte sa någonting om mig.
Direkt förutsatte jag att JAG var otränad och ful.
Ett annat minne är när jag som 14-åring skulle köpa ny bikini, och min mamma tyckte att jag skulle ta med en större storlek till provhytten, eftersom ”din rumpa är lite stor”. En obetänksam kommentar, som inte var illa ment, men som fastnade som en sanning i mitt huvud. En sanning jag levde efter tills jag blev över 30 år gammal.

Jag är nu själv mamma till två flickor, och har sen min första graviditet försökt bryta mitt invanda mönster. Ibland påpekar min man att jag faller tillbaka i det gamla och uttrycker mig nervärderande om andras utseende. Men jag försöker aktivt att låta bli det, och istället påpeka att alla är fina som de är.

Och det är en dödssynd i vårt hem att prata om bantning och dieter! Jag försöker att aldrig kommentera min kropps utseende på ett negativt sätt inför mina döttrar. Istället hyllar vi mammas mjuka mage, som flickorna tycker så mycket om att gosa med.

Jag försöker också lyfta fram att min medverkan i Wellness handlar om att jag ska bli STARK, och inte smal. Att jag ska MÅ BRA, inte banta.
Jag hoppas att fler föräldrar hänger på och medvetet slutar kommentera hur andra ser ut inför sina barn. Barn gör ju inte som vi säger, de gör som vi gör.

Promenadlunch i solen.

Drog på mig MBT-skorna i morse, eftersom jag visste att jag skulle behöva springa på stan för att lämna igen grejer vi lånat till modeplåtningen. Förena nytta med… nytta?

Passade även på att gå en extra sväng och hämtade lunch på utmärkta Mix n’ go. Jag slog till på en Marrakesh-sallad med spenatbas, alltid bra med lite extra järn. Yum!

Snurra, hoppa, le! Det är inte lätt att vara modell om någon trodde det.

Modeplåtning i Wellness-fabriken.

Redaktör Nina och jag har agerat stylister, Viktklubb.se-redaktören Sofia är modell, makeup-artisten Anna sminkade och grymma fotografen Sara plåtar. Resultatet får du se i Wellness som kommer ut den 18 maj!

Namn: Sofia Boström

Ålder: 39

Längd: 171 cm

Nuvarande vikt: 71,5 kg

Nuvarande klädstorlek: 40–42 upptill, 42 nertill

Nuvarande Wellnesspoäng: 67

Önskad vikt: kring 65 kg vore trevligt men kanske inte realistiskt

Önskad klädstorlek: 38-40 upptill, 38-40 nertill

Önskad Wellnesspoäng: 80

Så, där har ni mina mål i siffror.

Nu är det bara att kämpa på.

Gissa grejen!

Då så, då var det gjort.

Det första träningspasset i år är avklarat. Och det var ju inte så farligt. Nej, rent av trevligt.

40 minuters simning pallade jag med, sen började nacken kännas. Man simmar ju lite som de gamla damerna gjorde när man var liten. Huvudet hög, för att inte blöta ner det lagda håret! Fast i mitt fall är det nog mer bristande teknik. Jag har till och med införskaffat simglasögon för att slippa tantsimma.

Men idag immade de bara igen. Hela tiden. Väldigt irriterande. Någon som har en aning om varför och hur det åtgärdas får gärna tipsa i kommentarsfältet!

Fast, lite skönt var det också. Då fick jag en anledning att stanna och tjuvvila några sekunder innan jag pustade vidare.

Väl hemkommen har jag firat min träningsframgång med att äta ananas. Men eftersom jag är så glups, och inte någon van bloggare än, hann jag inte plåta ananasen all sin prakt. Istället får ni se de sorgliga resterna.

Jag ska försöka bli lite bättre på att tänka efter, före. Lovar.

Visste du att ananasen innehåller en mängd nyttiga kostfibrer och vitaminer som skyddar mot virus och infektione. Jodåsatt…

Roligaste bildtexten i hela Wellness hittar du i flippen, på starten av bikinimodet.

Och det är precis vad jag ska göra idag. Simma! Förhoppningsvis inte swimma…

Eftersom det är jag som hämtar på dagis, så får maken lägga barnen, och jag kan smita iväg till simhallen.

Min plan är att köra i ca 45 minuter.

Simning är ett perfekt sätt för mig att komma igång. Det sliter inte på knän och leder, och jag slipper mina astma- och allergibesvär.

Dessutom kan man chilla i bastun efteråt!

Jag lovar att uppdatera hur det gick ikväll!

Men nu ska jag strax starta min (förhoppningsvis korta) karriär som stylist. Resultatet av DET får ni se i majnumret av Wellness.