I dag gällde det!

Och som sagt, uppladdningen kunde varit bättre. Ingen vidare nattsömn i natt heller, barnen drömmer mardrömmar, måste upp och kissa, och vill sova i vår säng. Men, men!

Efter frukost packade jag väskan, drog på mig träningskläderna och satte mig på pendeln/bussen till Hellasgården. Jag hade väldigt gott om tid att hänga där efter att jag hämtat ut min nummerlapp, och det var då hela arrangemanget kändes lite pluttigt. Det fanns liksom inte så mycket att göra och titta på där. Men å andra sidan är det just pluttigheten som var så befriande när man väl skulle springa. INGEN trängsel i starten!

Loppet som sådant var tufft tycker jag. Början var mycket tuffare än jag hade förväntat mig. Kanske gick jag ut lite väl hårt för att hålla en bra position och inte vara ivägen för mycket, men den första kilometern gick mest uppför. Pfew! Då tänkte jag några gånger ”Det här är ju VÄRRE än Älvsjöskogen!”

Men mellan 2-3 kilometer flackade det ut och jag kunde springa på och spara på orken. För på bussresan dit hade jag sett att början på km 4 gick segt uppför…

Så när segan väl kom var jag förberedd, hade krafter kvar, kunde ta ut steget, till och med springa förbi några löpare, för att sedan glida nerför de sista backarna i mål. Wohooo!

Tiden då: 28.01 minuter! Jag är sjukt nöjd!

Direkt efteråt plockade familjen upp mig, barnen beundrade och avundade min fina medalj, och vi åkte till Max i Hammarby sjöstad och firade 🙂

Jag gjorde det! Ser ni här vad lite folk det var. Underbart!

Mitt resultat… he he

Mina kilometertider enligt Runkeeper.

Vad ska jag nu har för mål att träna inför? Förslag?

I dag höll ungarna på att driva mig till vansinne med ett evigt ”mamma, mamma, mamma”, trots att pappan fanns tillgänglig och kunde bistå dem när helst de ville. Men det ville de inte. För det var ”mamma, mamma, mamma” som skulle göra allt.

Till slut fick jag nog, snörade på mig joggingskorna och meddelade frankt att ”mamma ska ut och springa, jag kommer att vara borta JÄTTELÄNGE!”, och så stack jag.

Det visade sig vara det bästa jag kunde göra.

Jag tänkte nämligen springa långt och inte så snabbt. Två varv runt Älsjöspåret var planen.

Den andra delen av planen var att cykla dit som uppvärming, men se det gick inte. Eftersom jag var lite i affekt när jag hämtade cykeln noterade jag inte att det var lite dåligt med luft i bakdäcket. Väldigt dåligt med luft visade det sig snabbt. Så jag fick ställa cykeln vid pendeltågstationen och gå till skogen istället.

Men det var inte heller så tokigt.

För inte nog med att jag fixade att springa två varv runt spåret (wohoo!!), jag var ju dessutom tvungen att springa tillbaka till cykeln! Så det blev nytt längdbästa också.

Sjukt nöjd över att ha klarat två varv…

Medeltiden är inte heller fy skam. Nästa gång ska jag fixa en mil!

När jag kom hem igen hade dessutom all ilska och irritation runnit av mig. 🙂

Hoppas ni haft en skön lördag i det fina vädret!

ps. Min Spotifylista ”Löpningslista” var för övrigt PERFEKT sammansatt för två varv i Älvsjö. ”Maniac” från Flashdance kom precis när jag behövde pepp i en jobbig backe. Tack Petra!

I dag körde jag lite vardagsträning igen.

Tog pendeln från Älvsjö och sprang därifrån. Min plan var att springa till Älvsjöskogen, ett varv på slingan, sen det lilla varvet och hemåt, det skulle bli lite drygt 8 kilometer allt som allt. Jag satsade även på att försöka springa i alla fall 5 km i hyggligt tempo, och sen i princip bara ta mig hem…

Nu kör jag med RunKeeper-appen och vi är inte riktigt bästa kompisar än…

Det gick faktiskt riktigt bra trots att jag fick mördande huvudvärksattacker lite då och då. Jag skyller dem på vädret, sockerstoppet och dålig sömn.

Hur som helst så lyckades jag springa 5 km på nästan exakt 30 minuter! (jag fick inte till inställningen på den nya appen jag kör, så den talade bara om tiden och inte kilometerställningen). Och DET mina vänner är precis vad jag siktat på! Ett så kallat delmål uppnått. Check!

Dessutom höll jag ett tempo under 6 minuter i genomsnitt. Check!

Nästa mål blir att komma under 30 minuter på terrängbana, och så småningom orka springa längre och längre.

På hemvägen gick det dock långsammare. De sista 3 km tog 23 minuter…

Så här pigg och alert så jag ut när jag lämnade jobbet.

Bilden är lånad från Johannas blogg.

”Stackars” Johanna fick dock stanna på jobbet när jag gav mig av. Hon hade bara träffat en grymt cool omslagsperson och satt kvar och skrev ut en intervju. Buhu! 😉

Efter gårdagens misslyckade runda bestämde jag mig för att springa en sväng ikväll också.

Jag hade intentionen att springa min kvällsrunda på 3,8 km, fast det var visst länge sen jag sprang den, för jag sprang lite vilse på vägen, och sprang till slut 4,2 km… ooops!

Positivt var dock att jag under 3 km sprang på en genomsnittlig fart på 6,08 min/km. Detta trots att jag var tvungen att stanna till ibland för magen krampade.

Men det betyder att jag närmar mig ännu ett delmål! Yay!

Efteråt kände jag att jag ville trötta ut kroppen lite extra, så jag körde ett set med utfall 3×15, knäböj 3×10, några armhävningar, dips och till slut plankan. Men eftersom jag också bestämde mig för att göra det sista lilla extra utomhus, vid min intervallbana, så slutade det med att jag gjorde plankan stående på asfalt. Det gjorde ont kan jag säga. Det blev bara 2×1 min, sen gjorde det FÖR ont.

Ont, det gör ont…

Efter gårdagens löppass känns det läge för mig att formulera några delmål för sommaren, så jag inte helt slackar av när det blir semester. 

Jag har kommit fram till följande:

• Jag ska när sommaren är slut springa mina långa löppass på en kilometertid på 6 minuter.  

• Under intervallträningen ska mina sprinter ligga kring 5 min/km (hur jag ska mäta upp det vette sjutton, det får jag klura på). Det bästa vore förstås att investera i en pulsklocka, men jag är inte riktigt där än känner jag.

• Jag ska orka springa 7 km i ett svep. 

Vad har du för delmål med din träning?