I dag gällde det!

Och som sagt, uppladdningen kunde varit bättre. Ingen vidare nattsömn i natt heller, barnen drömmer mardrömmar, måste upp och kissa, och vill sova i vår säng. Men, men!

Efter frukost packade jag väskan, drog på mig träningskläderna och satte mig på pendeln/bussen till Hellasgården. Jag hade väldigt gott om tid att hänga där efter att jag hämtat ut min nummerlapp, och det var då hela arrangemanget kändes lite pluttigt. Det fanns liksom inte så mycket att göra och titta på där. Men å andra sidan är det just pluttigheten som var så befriande när man väl skulle springa. INGEN trängsel i starten!

Loppet som sådant var tufft tycker jag. Början var mycket tuffare än jag hade förväntat mig. Kanske gick jag ut lite väl hårt för att hålla en bra position och inte vara ivägen för mycket, men den första kilometern gick mest uppför. Pfew! Då tänkte jag några gånger ”Det här är ju VÄRRE än Älvsjöskogen!”

Men mellan 2-3 kilometer flackade det ut och jag kunde springa på och spara på orken. För på bussresan dit hade jag sett att början på km 4 gick segt uppför…

Så när segan väl kom var jag förberedd, hade krafter kvar, kunde ta ut steget, till och med springa förbi några löpare, för att sedan glida nerför de sista backarna i mål. Wohooo!

Tiden då: 28.01 minuter! Jag är sjukt nöjd!

Direkt efteråt plockade familjen upp mig, barnen beundrade och avundade min fina medalj, och vi åkte till Max i Hammarby sjöstad och firade 🙂

Jag gjorde det! Ser ni här vad lite folk det var. Underbart!

Mitt resultat… he he

Mina kilometertider enligt Runkeeper.

Vad ska jag nu har för mål att träna inför? Förslag?