I dag gällde det!

Och som sagt, uppladdningen kunde varit bättre. Ingen vidare nattsömn i natt heller, barnen drömmer mardrömmar, måste upp och kissa, och vill sova i vår säng. Men, men!

Efter frukost packade jag väskan, drog på mig träningskläderna och satte mig på pendeln/bussen till Hellasgården. Jag hade väldigt gott om tid att hänga där efter att jag hämtat ut min nummerlapp, och det var då hela arrangemanget kändes lite pluttigt. Det fanns liksom inte så mycket att göra och titta på där. Men å andra sidan är det just pluttigheten som var så befriande när man väl skulle springa. INGEN trängsel i starten!

Loppet som sådant var tufft tycker jag. Början var mycket tuffare än jag hade förväntat mig. Kanske gick jag ut lite väl hårt för att hålla en bra position och inte vara ivägen för mycket, men den första kilometern gick mest uppför. Pfew! Då tänkte jag några gånger ”Det här är ju VÄRRE än Älvsjöskogen!”

Men mellan 2-3 kilometer flackade det ut och jag kunde springa på och spara på orken. För på bussresan dit hade jag sett att början på km 4 gick segt uppför…

Så när segan väl kom var jag förberedd, hade krafter kvar, kunde ta ut steget, till och med springa förbi några löpare, för att sedan glida nerför de sista backarna i mål. Wohooo!

Tiden då: 28.01 minuter! Jag är sjukt nöjd!

Direkt efteråt plockade familjen upp mig, barnen beundrade och avundade min fina medalj, och vi åkte till Max i Hammarby sjöstad och firade 🙂

Jag gjorde det! Ser ni här vad lite folk det var. Underbart!

Mitt resultat… he he

Mina kilometertider enligt Runkeeper.

Vad ska jag nu har för mål att träna inför? Förslag?

Jo då så att. Här i Huddinge hade regnet regnat färdigt, så jag kunde snöra på mig dojorna medan maken nattade barnen.

Planen var att springa 5 km på min släta, asfaltsväg och försöka hålla samma bra tempo som jag hade sist.

Fast det började si så där. Först krånglade Spotify och ville inte spela mer än en låt i taget. Irriterande! Och sen hade de smällt upp ett husbygge mitt i vägen så jag sprang lite fel och irrade runt en del. Men till slut kom jag på rätt spår. Och när den lilla inspelade rösten meddelade att jag sprang på en medeltid på 5,30 blev jag ännu mer pepp.

Det hela landade på 5,38 km på 30 minuter.

Jag är nöjd. Mest nöjd är jag att min medeltid på hela alltet slutade på 5,39. Woho!!

Och välklädd var jag. Lite för välklädd. Jag hade underställströja, funktionstisha, tunn jacka och tajts. Och så min ”snygga” reflexväst…lordy lord! Varmt var bara förnamnet…

Nu, träna lite armar och core, sen dusch, te och sängen!

I dag körde jag lite vardagsträning igen.

Tog pendeln från Älvsjö och sprang därifrån. Min plan var att springa till Älvsjöskogen, ett varv på slingan, sen det lilla varvet och hemåt, det skulle bli lite drygt 8 kilometer allt som allt. Jag satsade även på att försöka springa i alla fall 5 km i hyggligt tempo, och sen i princip bara ta mig hem…

Nu kör jag med RunKeeper-appen och vi är inte riktigt bästa kompisar än…

Det gick faktiskt riktigt bra trots att jag fick mördande huvudvärksattacker lite då och då. Jag skyller dem på vädret, sockerstoppet och dålig sömn.

Hur som helst så lyckades jag springa 5 km på nästan exakt 30 minuter! (jag fick inte till inställningen på den nya appen jag kör, så den talade bara om tiden och inte kilometerställningen). Och DET mina vänner är precis vad jag siktat på! Ett så kallat delmål uppnått. Check!

Dessutom höll jag ett tempo under 6 minuter i genomsnitt. Check!

Nästa mål blir att komma under 30 minuter på terrängbana, och så småningom orka springa längre och längre.

På hemvägen gick det dock långsammare. De sista 3 km tog 23 minuter…

Så här pigg och alert så jag ut när jag lämnade jobbet.

Bilden är lånad från Johannas blogg.

”Stackars” Johanna fick dock stanna på jobbet när jag gav mig av. Hon hade bara träffat en grymt cool omslagsperson och satt kvar och skrev ut en intervju. Buhu! 😉

Det bär emot att skriva om så triviala ting som träning när det hänt så fruktansvärda saker som bombningen i Oslo och massakern på Utøya. Mina tankar är med dem som förlorat någon nära, skadats eller tvingats genomleva det helvete som skedde.

Men detta är blott en blogg om träning och wellness. Och då får jag försöka hålla mig till ämnet.

Älvsjöskogens motionsslingor, det bästa är!

En ny strömsladd till datorn är fixad, och efter ett par veckors slappande och riktig semester så har jag nu tagit tag i min träning igen. Gör om, gör rätt helt enkelt. Kroppen talade dessutom ganska högljutt om för mig att jag slappat för mycket, med stela höfter och onda axlar.

Så igår gav jag mig ut i joggingspåret igen. Målet jag satte var att ta mig runt 5 km, tempot var oviktigt, jag skulle bara orka jogga hela vägen.

Och första kilometern var PEST. Trots uppvärmining och stretch kändes benen som stockar, det drog i rumpmusklerna och jag hade långt ifrån flyt i steget. Men sakta men säkert började det släppa och jag kunde njuta av omgivningarna och flytet kom.

Det ar ingen rekordrunda, långt ifrån, men till slut hade jag klarat av 5 kilometer under 35 minuter. Så trots allt var jag nöjd. Kanske mest nöjd med att jag hittat en löprunda som är ganska exakt 5 kilometer, och som jag vet att jag kan förlänga enkelt.

Nu kör vi igen!