Idag är min allra sista semesterdag och jag har ägnat mig åt att måla andra strykningen på räcken och garagedörrar på vårt kära funkishus. Snart är vi klara. Wihoo så skönt!!! Då ska jag bjuda på ett riktigt mastodont-inlägg där ni ska få se en massa före- och efterbilder. Återigen konstaterar jag att färg gör stooor skillnad.

Jag har ingen bild från utsidan att bjuda på idag så det blir en glimt från hallen istället. Hallen som är renoverad men inte inredd. Kruxet är att jag inte behöver få in nån form av funktion här, utan det ska bara se fint ut. Angenäma bekymmer. Det projektet får jag ägna mig åt under hösten, när utsidan av huset är färdigfixad för i år. En sak i taget…

Foto: Hildur Blad/fixaodona.se

Hallen börjar sakta men säkert arta sig. Sedan dessa bilder togs häromveckan har listerna blivit grundade och färdigmålade. Nu är det bara taklist som saknas på några ställen i hallen. Eftersom det inte längre går att få tag på liknande taklister som de befintliga har maken fått tillverka egna lister i samma utförande. Blir toppenfint! Han är duktig min kära snickare!
Häromveckan var dessutom elektrikern (äntligen) här och kopplade in de riktbara spottarna som är infällda i taket som vi behöll från det gamla vindfånget. Välbehövligt nu när det börjar skymma allt tidigare om kvällarna.
För att skapa en liten hall i den stora hallen valde jag att måla ett grått hörn som utgick från ytterkanterna på kuben som blev kvar av vindfånget. En idé som jag måste säga att jag är väldigt nöjd med. Dessutom är det väldigt praktiskt med en mörkare grå vägg just där med tanke på barnens smutsiga skor och jackor som kommer invadera hallen allteftersom hösten gör sitt intåg.

Foto: Hildur Blad

Idag har jag sytt husets första gardin. Till hallen. En slät kappa i grått. För att göra det lite roligare sydde jag dit en rad med vita bollfransar längst ner på gardinen.
Hallen ger mig just nu stort huvudbry. Kan inte riktigt bestämma mig för hur jag ska disponera den på bästa sätt. Eftersom hallen totalt är 25 kvm (en fjärdedel av husets totala boyta) med många vinklar och vrår, sju dörrar och ett fönster är det inte helt enkelt att få till det. Målet är att komma ifrån känslan av hall och istället få en rumskänsla. Men jag suger på den karamellen ett tag, så ger det sig nog när jag minst anar det.

Foto: Hildur Blad

Just nu går renoverandet i snigelfart. Men man måste ju unna sig och familjen lite semester och ”bara vara” nu när det fina vädret äntligen behagar att visa sig.
Tänkte ni skulle få en liten glimt från hallen och hörnet där det tidigare stod en öppen spis. Efter undersökning av sotaren kunde han konstatera att spisen ej var inkopplad. Därför beslutade vi att riva spisen, innan nya golvet var på plats och hallen skulle tapetseras.

Efter att maken rivit öppna spisen fanns bara en ojämn vägg kvar. För att få till en jämn yta valde han att regla upp en ny vägg i vinkeln. Så nu har jag satt upp en renoveringstapet (igen… älskar denna renoveringstapet!!!) som jag sedan målat i grått.
Nu är det bara taket där öppna spisen tidigare var kvar att fixa samt tak- och golvlister. Sen är faktiskt hallen redo att börja inredas. Äntligen!

Foto: Hildur Blad

Idag var det spackling av hallen som stod på schemat. Med en luftfuktighet på drygt 95% tog det betydligt längre tid än vanligt för spacklet att torka. Till mitt stora förtret. Ville egentligen hunnit med att slipa idag. Just slipa är det värsta jag vet, så det lidandet vill jag få avslutat snabbast möjligt. Ogillar i synnerhet ljudet. Men dammet som letar sig in i varenda liten vrå är inte heller nån hit. Men, men… Ska resultatet bli bra är det bara att bita ihop. 😉
Som en liten bonus hann jag istället grundmåla foder och smygar som maken satt upp i vårt sovrum och i köket. Det går framåt.

Foto: Hildur Blad

Tjoho! Äntligen är det nya golvet inlagt i vår 25 kvm stora hall, 1/4 av husets totala boyta. Skillnaden är enorm. Och det blev precis så bra som jag hade hoppats. Mattläggaren kom i förmiddags och spacklade skarvar mellan gipsskivorna och såg till att underlaget blev jämnt och fint. Nu har han lagt in mattan. Ett golv som är avsett för offentlig miljö, där skarvarna svetsas ihop. Det här golvet klarar precis vad som helst och det passar bra in i stilen till vårt funkishus.

När jag letade efter ett passande golv till hallen var kravet att det inte skulle konkurrera i uppmärksamhet med det randiga golvet i köket och fiskbensparketten i vardagsrummet. Det skulle bilda en ljus och neutral bas som flyter ihop bra med de angränsande rummens golv.
Nu är det dags att tapetsera hallen. Sen kan det förhoppningsvis bli lite ordning och reda, när möblerna som ska husera i hallen får flytta ut ur vardagsrummet, och några upp ur källaren. Puh… det går sakta men säkert framåt.

Foto: Hildur Blad

Nu börjar jag så smått tröttna på att leva i renoveringskaos. Men nu är det inte mycket kvar innan det värsta är gjort. Bjuder på några föga inspirerande kaosbilder från gårdagen. Men då blir efter-bilderna desto roligare att bjuda på.
Äntligen är den ekmönstrade plastmattan i vår 25 kvm stora hall borta. Härligt! Ojämnheterna som blev i golvet efter att vindfånget och öppna spisen togs bort fyllde maken med träreglar för att spånskivorna som ska läggas på golvet ska ha något att ”ta spjärn mot”. Spånskivorna behövs för att underlaget ska bli tillräckligt jämnt för att kunna lägga in mattan jag fastnat för. Nu satsar vi på ett riktigt slittåligt golv, avsett för offentlig miljö. I veckan kommer mattläggaren och lägger in den ljusgråa mattan. Åh som jag längtar!

Hallen har genomgått en förvandling de senaste dagarna. Nu är ”taket” gipsat, men jag måste invänta elektrikern innan jag spacklar klart resten av skruvhålen och skarvarna eftersom han ska dra sladdar till spottarna som ska fällas in i taket. Men i veckan kommer han och fixar det sista innan inflyttningen. En glad överraskning när maken började riva bort tapeter och masonitskivor var träpanelen som gömde sig där bakom. Den behåller vi! Och nu är den vit!

Ikväll har jag pausat i renoverandet och istället fokuserat på att packa. Märklig känsla att plocka ner sina ägodelar i flyttkartonger. Känns nästan lite sorgset även om jag inte kommer sakna detta hus alltför mycket och längtar efter att vara på plats i vårt funkishus. Men världens bästa grannar kommer jag (och övriga familjen) sakna. Turligt nog flyttar vi inte längre bort än att man kan ta sig en promenad eller cykeltur till vår gamla gata. Ibland är det bra att inte bo på ett så stort ställe.

Foto: Hildur Blad

Ännu en heldag av renoverande är till ända. Och tro det eller ej. Nu är alla gamla tapeter nerrivna. Underbart, äntligen ett nytt moment att ta sig an. Medan jag rev tapeter gav sig maken på vindfånget i hallen. Nu är det på väg bort! Det kommer bli stor skillnad att komma direkt in i hallen istället för in i en liten ”sluss” innan man kommer in i huset. Hallen är stor, riktigt stor. Men stor hall behöver inte betyda att det är lätt att få till en funktionell hall. Men nu tror jag att jag har de stora dragen klara för mig. Planerna för hallen har förändrats en hel del sedan vi fick nycklarna till huset. Men att vindfånget skulle bort var en självklarhet och nödvändighet för att kunna skapa en praktisk hall för vår familj. Jag är otroligt nöjd med vår nuvarande hall och tänker återanvända en hel del idéer därifrån. Lika bra att köra vidare på ett fungerande koncept som jag sedan bygger på med några nya idéer anpassade efter de nya förutsättningarna. Åh, så jag längtar efter att få börja inreda. Nu är det bara en månad kvar…

Foto: Hildur Blad

Först och främst. Stooort tack för era gratulationer och heja-rop till vårt husköp och kommande renovering!
Nu tycker jag det är dags att påbörja husvisningen av vår ”skokartong” anno 1938! Självklart var jag tvungen att föreviga varenda vinkel och vrå innan tigersågen och kofoten kom fram. Före-bilder kommer vara bra att ha under renoveringens gång för att påminna sig själv om hur mycket man faktiskt gjort även om det kanske inte alltid kommer att kännas så.
När man öppnar ytterdörren kliver man först in i ett vindfång. Därefter möts man av en stor möblerbar hall med öppen spis.
För att kunna få plats med så mycket förvaring som möjligt och få till en riktigt praktisk hall som binder ihop de olika rummen kommer vindfånget rivas, inbyggda garderoben tas bort och en dörröppning flyttas så att vi får en hel vägg att möblera utmed.

Ovan: Denna bild är tagen från dörröppningen in till köket.
Nedan: Denna bild är tagen från vardagsrummet mot ingången med vindfånget.

Det var de första glimtarna inifrån vår ”skokartong”. Jag kommer att gå in på detaljer och berätta mer om mina planer och funderingar allteftersom renoveringen fortskrider. Och har du som kikar in här några tips och idéer att bjuda på så mottages de tacksamt!
Åh, det kliar i fingrarna att gå loss med kofoten. Än så länge är det bara maken som rivit. Själv har jag sett till att en container kommit på plats och bokat in sotaren samt tillbringat hela kvällen i ishallen. Men imorgon ska även jag gå loss med kofot och slägga. Då ger jag mig på köket!

Foto: Hildur Blad