Hallen börjar sakta men säkert arta sig. Sedan dessa bilder togs häromveckan har listerna blivit grundade och färdigmålade. Nu är det bara taklist som saknas på några ställen i hallen. Eftersom det inte längre går att få tag på liknande taklister som de befintliga har maken fått tillverka egna lister i samma utförande. Blir toppenfint! Han är duktig min kära snickare!
Häromveckan var dessutom elektrikern (äntligen) här och kopplade in de riktbara spottarna som är infällda i taket som vi behöll från det gamla vindfånget. Välbehövligt nu när det börjar skymma allt tidigare om kvällarna.
För att skapa en liten hall i den stora hallen valde jag att måla ett grått hörn som utgick från ytterkanterna på kuben som blev kvar av vindfånget. En idé som jag måste säga att jag är väldigt nöjd med. Dessutom är det väldigt praktiskt med en mörkare grå vägg just där med tanke på barnens smutsiga skor och jackor som kommer invadera hallen allteftersom hösten gör sitt intåg.

Foto: Hildur Blad

Hallen har genomgått en förvandling de senaste dagarna. Nu är ”taket” gipsat, men jag måste invänta elektrikern innan jag spacklar klart resten av skruvhålen och skarvarna eftersom han ska dra sladdar till spottarna som ska fällas in i taket. Men i veckan kommer han och fixar det sista innan inflyttningen. En glad överraskning när maken började riva bort tapeter och masonitskivor var träpanelen som gömde sig där bakom. Den behåller vi! Och nu är den vit!

Ikväll har jag pausat i renoverandet och istället fokuserat på att packa. Märklig känsla att plocka ner sina ägodelar i flyttkartonger. Känns nästan lite sorgset även om jag inte kommer sakna detta hus alltför mycket och längtar efter att vara på plats i vårt funkishus. Men världens bästa grannar kommer jag (och övriga familjen) sakna. Turligt nog flyttar vi inte längre bort än att man kan ta sig en promenad eller cykeltur till vår gamla gata. Ibland är det bra att inte bo på ett så stort ställe.

Foto: Hildur Blad