Allt är egentligen perfekt. Det är alldeles stilla i skogen, och även om rågeten och hennes två killingar bara råkade bryta en minimal liten gren har du hört dem. När de stannar till vid ditt spår och vädrar har du redan lyft bössan och på 25 meter tittar du på den andra killingen genom stutsarens kikarsikte.

Det finns bara ett problem. Det är älg du ska jaga.

Precis det där hände i söndags, och jag undrar om inte den Socialdemokratiska partiledningen måste ha upplevt Jan Björklunds utspel om riskkapitalister i vården på ungefär samma sätt. Ett upplagt skott, om det inte vore för den där lilla detaljen.

Pressad av opinionen medger ju faktiskt Björklund – och tidigare Anders Borg – att privatiseringen, spekulationen och viljan att tjäna snabba pengar på välfärden har skapat problem. De medger att försöken att reglera marknadskrafterna inte biter på de mest hårdhudade riskkapitalisterna, och att välfärd förutsätter ett ansvar som sträcker sig längre än till bolagsstämman.

Björklund och Borg erkänner – om än försiktigt – att hela grunden för borgerlig välfärdspolitik de senaste decennierna kan ifrågasättas. Dessutom har i alla fall Björklunds utspel skapat osämja mellan regeringspartierna.

När både Anders Borg och Jan Björklund anser att de måste distansera sig från välfärdskapitalisterna för att inte stöta bort väljare borde oppositionen ha enkla poäng att hämta. Ett säkert skott, för att fortsätta jakttemat.

Det finns bara ett problem. I den här frågan har Socialdemokraterna valt bort tydligheten. Partikongressens kompromiss är kanske ett bra exempel på politisk fingerfärdighet, men speciellt klart blev det ju inte.