Folkpartiet håller landsmöte, och får förstås lite extra uppmärksamhet. Det tycker säkert Jan Björklund är trevligt.

Själv kan jag dock inte låta bli att fundera över en liten text som kanske säger egentligen säger mer om tokhögern än om Folkpartiet, Leksandsbördige Per Gudmundsons synpunkter i dagens Svenska Dagbladet. Den sammanfattar nämligen två riktigt märkliga tankefigurer som tycks cirkulera i Timbrokretsar.

För det första menar Gudmundson. om jag förstår honom rätt, att Folkpartiledarens omsvängning i frågan om riskkapitalister i vården skulle vara principiellt betingad. Han menar dessutom att kritiken mot att spekulanter tar hand om gamla och sjuka kommer att kosta partiet röster.

Vi andra, som inte har hela vår världsbild bestämd av twitter och seminarier på Timbro, har ju märkt hur motståndet mot snabba vinster på välfärden brett ut sig de senaste åren. Efter Carema och JB är förutsättningarna nya. Det hörs när man pratar med vanliga människor och syns i opinionsundersökningar.

Motståndet mot spekulanterna går långt in i de borgerliga leden, och det är naturligtvis därför Björklund – och tidigare Borg – plötsligt börjar prata om att ställa krav på långsiktighet.

Jag kan faktiskt inte begripa hur så många högerpersoner som påstår sig förstå politik, påverkan och opinionsbildning kan ha missat de.

Att Gudmundson dessutom verkar tro att det går att ersätta skattepengar med privata investeringar i välfärden är väl bara följdriktigt. Frågan är bara, vem tror han kommer att få betala riskkapitalisternas spekulationsvinster?