Jag vet inte om ni kommer ihåg boken ”Statsminister” som dök upp i bokhandeln för snart tre år sedan. Fotografen Henrik Montgomery hade följt Fredrik och Filippa Reinfeldt och skapat ett softat hjälteporträtt.

Montgomery och hans medförfattare, professor Nilsson, gjorde anspråk på att binda samman detaljerna med historiens långa linjer. Svulstigt så det förslår.

Naturligtvis berättade hjälteporträttet absolut ingenting. Inte om statsministerns familj och framför allt inte om den politiska gärning som till sist blir Fredrik Reinfeldts politiska arv. Den som vill läsa om det tycker jag i stället ska välja en helt annan bok, i en helt annan genre. Serieförlaget Galago ger nu ut Robert Nybergs ”Vilgot på arbetslinjen” som bok. Jag fick den själv direkt från författaren för bara någon dag sedan.

Tanken att Robert skulle teckna en serie direkt för Aftonbladets ledarsida föddes under en lunch i Globenområdet för drygt fyra år sedan. Tillsammans med Helle Klein som var politisk chefredaktör på den tiden hade jag stämt träff med Robert för att diskutera fördjupat samarbete. Resultatet blev Vilgot, som på söndagarna har återkommit på ledarsidan sedan dess.

Jag har alltid tyckt att resultatet av den där lunchen blev bra, men riktigt hur bra inser jag nog egentligen fört nu när fyra års strippar finns samlade. Vilgot på arbetslinjen är en resa i Reinfeldts Sverige. Här finns de utförsäkrade och jobbcoacherna, här finns privatiseringarna, konkurserna och vanvården. Dessutom finns klassklyftorna, skatteavdragen och urholkningen av välfärden. Allt muntert betraktat av ”regeringens utsände i verkligheten”, Bo-Filip.

Det var dagsaktuellt men på samma gång alldeles tidlöst. Jag inser förstås att jag kan vara en smula partisk, men ”Vilgot är helt enkelt samhällssatir av absolut bästa märke.

Det är egentligen den enda krönika över åren med Reinfeldt vi behöver.