Snön kommer bara långsamt, centimeter för centimeter. Det är förstås bra, när jag skulle starta snöslungan i helgen vägrade den att ge ifrån sig så mycket som en hostning. Det fick bli snöskyffel istället.

Saker är kort sagt på väg till det normala igen, också denna märkliga vinter som aldrig riktigt ville bli någon vinter.

De lokala nyhetssändningarna kunde i går berätta att projektet att bussa arbetslösa ungdomar från Gävleborg till Norge nu ska avslutas. Det är ingen som vill betala.

Också det kan kanske ses som en återgång till det normala. Att samhället uppmanar unga människor att emigrera – även om det bara är till Norge – kan varken vara normalt eller särskilt bra, i alla fall i det långa loppet.

Ändå var det ju precis så Fredrik Reinfeldt framställde saken när han för ett år sedan gästade toppmötet i Davos. Bland alla märkliga uttalanden om den försvunna svenska industrin och de alltför få låglönejobben lyckades statsministern också lyfta fram Norgebussarna som det mest konkreta exemplet på svensk arbetsmarknadspolitik.

Att statsministern – när han låter tanken flyga fritt – tycker att det är ett exempel att skylta med när unga människor tvingas överge landet är som sagt anmärkningsvärt i sig själv. Men frågan är om det inte är ännu konstigare att hans bästa exempel på politisk handlingskraft är ett projekt som drivs utan statliga pengar, och som nu måste avslutas eftersom bland annat Arbetsförmedlingen inte vill betala?

Nästa vecka är det ett nytt forum i Davos. Enligt regeringens hemsida kommer Carl Bildt och Birgitta Ohlsson att finnas på plats, men när det gäller statsministern finns det inget besked.

Det bästa vore nog om Fredrik Reinfeldt stannade hemma.