Vårdkapitalisterna är på krigsstigen. Det är kanske inte så konstigt. För en verksamhet som helt bekostas med skattemedel kan det inte kännas alldeles tryggt att egentligen bara ha Annie Lööf som politisk hejarklack.

Det senaste utspelet för att försvara privat vård blev dock inte så lyckat. Vårdföretagarna har med TV4:s hjälp försökt lansera tanken att den debatten förhindrat uppkomsten av 9 000 jobb. Politisk osäkerhet kallas det.

Precis som Karin Pettersson skriver i dagens Aftonbladet skulle demokrati kanske vara ett annat ord. Den som vill vara alldeles försäkrad om att slippa politisk osäkerhet får kanske förlägga verksamheten till Kina.

Själv skulle jag bara vilja ställe en liten fråga om vårdkapitalisternas sätt att resonera. Om jag förstår dem rätt skulle det alltså finnas 9 000 jobb i välfärden som inte blir utförda på därför att vårdkapitalisterna blir rädda för att det pågår en politisk debatt. Det måste rimligen vara 9 000 jobb som dessutom är finansierade, som vi redan har betalt med våra skatter.

Vad ska vi då egentligen med vårdkapitalisterna till?

Om nu inte vårdbolagen vågar ägna sig åt vård eller omsorg trots att verksamheten faktiskt redan är finansierad finns det ju ett utmärkt sätt att lösa problemen. Kommunerna och landstingen som ändå förväntas betala kalaset kan fortsätta att driva verksamheten, speciellt om de slapp ifrån den politiska osäkerhet som ideologiskt motiverad privatisering skapat de senaste två årtiondena.