Jag förstår om de anställda på Scania i Södertälje känner en oro över framtiden, inte minst efter Svenska Dagbladets intervju med Volkswagenchefen Martin Winterkorn i dag. När en direktör börjar tala om hur pålitlig han är kan det finnas skäl att dra öronen åt sig.

I läroböckernas värld skulle förstås inte de anställda i Södertälje behöva bekymra sig över att besluten om Scanias framtid fattas i Wolfsburg. I den världen skulle branschens bästa marginaler och några av världens bästa lastbilar tala sitt eget språk.

Om vi levde i en värld där ekonomiska teorier alltid fungerade skulle det kanske rent av vara bra för Scania att få en långsiktig och rent industriell ägare som inte behöver bekymra sig om tillfälliga börsrörelser.

Men fullt så enkel är nog inte den världen vi lever i. Fråga de anställda på Ovako i Långshyttan, eller på Stiga i Tranås. Fråga järnverksarbetarna i Degerfors som för drygt tio år sedan tvingades slåss för sitt verk, trots att det tillhörde de bästa i världen.

Eller fråga de anställda på Astra Zeneca om hur det gick till 2012 när bolagets verksamhet i Södertälje lades och ersattes med en ”virtuell forskargrupp”.

Industrin är global på riktigt. Marknaden är global, precis som ägandet och produktionen. När jag för några år sedan besökte Volvos fabrik i Torslanda fick jag se monitorer där de anställda inte bara kunde se hur produktionen gick på den egna linan, utan också hur det gick i belgiska Gent. I realtid.

Utan konkurrenskraftiga produkter, avancerad produktutveckling och rimliga kostnader finns det inga jobb som är trygga. Men det har också betydelse var besluten fattas.

Konkurrenskraft innebär också att finnas i ett samhälle som engagerar sig. Ett samhälle där riksbanksdirektörerna i alla fall funderar på kronkursens betydelse för exportindustrin när de sätter räntan. Ett samhälle där infrastrukturen inte tillåts förfalla eller utbildningssystemet haverera.

Ett samhälle där det näringspolitiska engagemanget från ansvariga ministrar inte bara handlar om att ge branschstöd till hemstädning och hamburgerrestauranger.

Just nu tror jag det är det som är Södertäljes verkliga problem.