Det stormar ganska rejält om den svenske statsministern just nu. Hans kommentarer till krisen i Ukraina och den ryska aggressionen väcker en del befogade frågor.

Ändå undrar jag om inte Wilhem Agrell och andra som försökt tolka in en djupare mening i Reinfeldts ord gör honom klyftigare än han är.

Det statsministern säger är nämligen svårt att förstå. Vad betyder det till exempel att ”den historiska läxan” säger att det aldrig är rätt att ”möta upptrappningen med ytterligare upptrappning”?

Vilken historia är de4t han talat om? Jag vet att det är riskabelt att dra in paralleller till andra världskriget i politiska debatter, men visst ekar statsministerns formulering lite av Chamberlain, Sudetenland och ”fred i vår tid”.

Dessutom kan man ju fråga sig om Reinfeldts uttalande, om det nu ska tolkas bokstavligt, innebär att han kritiserar de Baltiska staterna för att de aktualiserat artikel IV i Natostadgan?

Förmodligen gjorde Fredrik Reinfeldt bara som han brukade när läget blev lite trängt, tog magstöd, sänkte rösten en oktav och tog till de kraftigaste formuleringar som dök upp i huvudet.

Självmärkvärdig tror jag Olle Svenning träffande har beskrivit den där attityden.

Det brukar förvånansvärt ofta fungera. Uppblåsthet kan förväxlas med auktoritet.

Men i det här fallet, när det handlar om en krissituation som verkligen på allvar utmanar den politiska utvecklingen i Europa hade det förstås varit tryggare om statsministern vore lite mindre yvig i sina formuleringar.

I synnerhet som det han antagligen försökte säga var att alla nu måste ta sitt ansvar för att sänka konfliktnivån. Och det är förstås sant.