ESKILSTUNA. Spelarna i Eskilstuna City är lediga, men för Lansana Kamara existerar inga träningsfria dagar. Han gör 50 armhävningar och rullar sedan över till ryggläge för att träna magmusklerna. När han är klar med fysdelen plockar han fram en sliten fotboll ur garderoben och sparkar den gång på gång mot betongväggen. Det gnisslar när hans gummisulor gnider mot plastmattan.

Extraträningen är ett botemedel mot ensamhet och tristess, och den hjälper honom att hålla drömmen vid liv.

– Lyckas du inom fotbollen kan du leva ett bra liv. Liverpool, Chelsea… Som alla andra spelare hoppas jag komma till en toppklubb i Europa, säger han.

Lansana är en av alla spelare från Sierra Leone som slussas till Sverige och placeras i en mindre klubb, där han ska utvecklas och förhoppningsvis upptäckas av en allsvensk förening. Han hamnade i City i augusti förra året och har bott här, i en källarlokal i stadsdelen Nyfors, sedan april.

Mitt i rummet står två bärande pelare, som blompinnar åt en ventilationstrumma som sträcker sig däremellan. Små fönster berättar vad som är ovan jord men Lansana har persiennerna neddragna, som om han nöjer sig med ljuset från de meterlånga lysrören. I ena hörnet har hyresvärden placerat ett piano och en blå snurrfåtölj, i ett annat en enkelbädd. På ett furubord i anslutning till det lilla pentryt ligger tre tomma äggplattor, några potatisar, en kortlek och hygienartiklar. Väggarna är, bortsett från några tavelkrokar, helt kala.

Lansana betalar 1 500 kronor i månaden för att bo här. Det är en låg hyra, men mycket pengar för ett proffs som tjänar 14 300 kronor i månaden. Det är minimilönen för att en idrottare utanför EU ska få arbetstillstånd i Sverige.

Efter skatt har Lansana 9 000 kronor kvar och pengarna ska räcka till mer än till hyra, mat, telefon och andra levnadskostnader. I Freetown, Sierra Leones huvudstad, har han sex syskon och en mor att försörja.

– Jag skickar hem 200-300 dollar varje månad. Vad har jag kvar efter det? Ingenting.

Unnar du dig inte något själv?

– Jo, jeans, skor, allt i klädväg, säger Lansana och nickar mot en välfylld vägghylla i hallen.

– När jag återvänder till Afrika måste jag klä mig och uppträda som ett föredöme. Spelar du fotboll i Europa ser alla upp till dig.

 

”Nu är det tufft”

20-åringen säger att han trivs i City, men gör ingen hemlighet att han vill vidare i karriären. I allsvenskan skulle han kunna fördubbla sin lön.

– Pengarna kommer först. Alla spelare i världen, även Messi och Cristiano Ronaldo, tittar på pengarna. Nu är det lite tufft, men jag är ung och har framtiden för mig.

Almanackan visar den 11 oktober och hösten har klätt Eskilstuna i rödgula toner. Lansana skrattar ofta och ger intrycket av att vara en lycklig människa, men glädjen är inte äkta. För tre veckor sedan ringde en av hans äldre bröder och berättade att deras far dött på ett sjukhus i Freetown. Amara Kamara, som pappan hette, blev 62 år.

– Han var sjuk, men här säger alla att han var för ung för att gå bort, säger Lansana Kamara.

Eskilstuna City gav honom möjligheten att avsluta säsongen i förtid och flyga till Sierra Leone för att sörja med sin familj. Han tackade nej till det. Då skulle han gå miste om en månadslön och den av klubben betalda hemresan skulle knappast utveckla honom som fotbollsspelare.

– Jag mår inte bra, men måste vara stark och koncentrera mig på fotbollen.

Lansana berättar att en lagkamrat, Serkan Pektas, hör av sig eller tittar förbi varje kväll för att försäkra sig om att allt är okej.

– Jag älskar honom så mycket. En gång bjöd han mig på middag när hans föräldrar var på besök.

Det är lätt att tycka synd om Lansana Kamara, men han söker ingen empati. Han föddes 1992, året efter att inbördeskriget mellan regeringsarmén och gerillarörelsen RUF bröt ut. Tio år senare, då det äntligen blev fred, var Sierra Leones historia omskriven i blod.

– 50 000-60 000 människor, även små barn, dödades och många fick händer och fötter avhuggna. Kriget var så grymt, men nu är det fred och det gör alla så lyckliga.

Det betyder inte att Sierra Leone är välmående. Lansana växte upp i ett land där medellivslängden för män är 54 år, där halva befolkningen saknar tillgång till rent dricksvatten, där vart tionde barn dör före sin ettårsdag, där 60 procent av alla människor livnär sig på högst en dollar om dagen, vilket är den internationella definitionen av extrem fattigdom.

– Pappa ville att jag skulle bli fotbollsspelare, så att jag kan ta hand om familjen. Det finns mycket pengar i Europa och om fem år vill jag vara en superstjärna som alla människor i Sierra Leone ser upp till. Det här är en stor möjlighet för mig. Jag älskar min agent, som har tagit mig hit. Om det inte vore för min familj och min flickvän hade jag inte längtat hem. Tänk om jag haft dem här, säger Lansana Kamara och får något drömskt i blicken.

* * *

Som många andra spelare från Sierra Leone företräds Lansana Kamara av Patrick Mörk, som driver Global Soccer Management Sweden AB. I Freetown finns sedan 2005 en agentbyrå med ett liknande namn, Global Soccer Management Sierra Leone Ltd.

 

”Populär svensk agent”

Bakom bolaget står Chernor Musa Jalloh, som är svenskens högra hand och ögon i Sierra Leone. Innan Jalloh blev agent jobbade han som klubbintendent och manager i FC Kallon, som är moderklubb för majoriteten av de spelare som hamnar i Sverige.

– Jag och Jalloh fick kontakt för sju-åtta år sedan. Vem som hittade vem minns jag inte, säger Patrick Mörk.

I Sierra Leone vill alla spelare komma till FC Kallon, trots att klubben inte har vunnit ligan sedan 2006. Det beror på att föreningen slussar i väg flest spelare utomlands, bort från fattigdom och misär.

Jalloh och Mörk brukar arrangera uppvisningsmatcher och bjuder då in klubbledare från när och fjärran. AIK:s sportchef Björn Wesström och klubbdirektör Jens Andersson har blivit flitiga medresenärer. Lasse Larsson, Trelleborgs förre klubbdirektör, Chelsea-scouten Peder Widlund och Kalmars sportchef Svante Samuelsson har också varit i Freetown.

Afrikanska fotbollssajter brukar skriva om besöken och Patrick Mörk kallas nästan genomgående för ”popular Swedish agent”. Det gjorde han inte 2004, då han tillsammans med Jalloh placerade Sheriff Suma i Åtvidaberg och Samuel Barlay i Malmö FF. Spelarna, som nu är lagkamrater i Kazakstan, hade svårt att hävda sig i sina svenska klubblag och blev snart utlånade.

– Andravågen med Banguras slog desto mer, konstaterar Patrick Mörk.

Det har skrivits spaltkilometer om Mohamed Bangura och namnen Teteh, som lånades ut från FC Kallon till IFK Värnamo respektive Köpings FF och 2010 återförenades i ett konkurshotat AIK. Solnaklubben betalade 1,8 miljoner kronor för spelarna – och sålde dem vidare, till Celtic och Bursaspor, för 55 miljoner.

Försäljningarna väckte en dröm hos många svenska klubbar.

– Det var två Messias som damp ned. Det är bland det häftigaste jag har varit med om, säger Patrick Mörk.

Han återkommer ständigt till Banguras. Det talas betydligt mindre om de afrikaner som misslyckas. I år har det funnits 21 spelare enbart från Sierra Leone i svenska klubblag, ditslussade av Mörk och andra förmedlare. Av dem håller endast en tredjedel till i allsvenska föreningar.

 

”En jättelön i Afrika”

Ibrahim Tahini gick från Mellerud till Oddevold 2010, men platsade inte och har i år varit utlånad till Svarteborg Dingle IF och Vänersborgs IF. Tejahim Thomas provspelade för Motala AIF 2009 och har sedan dess representerat BK Kenty, Kinna IF, Karlskrona AIF och Norrby IF.

Landslagsmålvakten Christian Caulker vaktade målet i Västerås SK, men är nu tillbaka i FC Kallon. I den inhemska ligan, där alla matcher spelas på FC Kallons hemmaarena, stöter han bland andra på Donald Wellington, som har ett förflutet i IFK Värnamo.

– Jag har aldrig sagt att alla jag har tagit hit från Sierra Leone har varit Bangura-succéer. Min målsättning är att lyckas med åtta av tio spelare. Då är man ett superproffs. Lyckas man med tio av tio har man tagit för lite risk. Jag kan tycka synd om killar som inte lyckas, som Wellington. För dem är det en stor besvikelse, men det är en elitriktad verksamhet och de afrikaner jag tar hit har en minimilön på 15 000 kronor i månaden. Det är en jättelön i Afrika. I vissa fall, som Banguras, lyckas de i Sverige. I värsta fall får de åka tillbaka, men då har de i alla fall fått chansen, säger Patrick Mörk.

Att placera spelarna i småklubbar är en affärsidé som delas av många agenter.

– Spelarna har inget direkt cv och då är det svårt att få kontrakt med allsvenska klubbar. Konceptet att ta dem till lägre divisioner har slagit väl ut. Spelarna mår bra av att komma till en klubb där de är givna och blir lite stjärnor, säger Mörk.

När börjar du ta betalt av spelarna som kommer till Sverige?

– När de är i allsvenskan, men att vara agent handlar inte bara om att vänta på att de ska bli stjärnor. Det är människor, inga maskindelar. När Lansanas pappa dog tog Jalloh på sig kostnaden för hela begravningen.

Hur ser du på Lansanas framtid?

– Jag pratar med många elitklubbar och hoppas att det ska bli något, men det finns i dagsläget inget konkret.

Vad betyder ett väl uppbyggt kontaktnät för en agent?

– Allt. Dels när det gäller att hitta spelare, dels när det gäller att hitta klubbar. Spelarna måste trivas.

 

”Måste göra fler mål”

Att Lansana Kamara hamnade i Eskilstuna City var ingen tillfällighet. Laget tränas av Daniel Wiklund och det var Patrick Mörk som rekommenderade klubben att anställa honom. Nu har han, som likt Mörk kommer från Köping, skrivit på ett kontrakt som sträcker sig till 2016.

* * *

Två dagar efter besöket i Lansana Kamaras hem tar nykomlingen Eskilstuna City emot Akropolis i divison 1 norra. Det är inte direkt någon karnevalsstämning på Tunavallens läktare. 307 personer har sökt sig till en arena som rymmer 7 800 åskådare.

Citys klack består av ett 20-tal människor som samlats bakom ena målet. Vid ett tillfälle skriker de ”Spela fotboll, bonnjävlar”, som om de inte känner till att Akropolis kommer från 08-området.

Hundra meter därifrån, på ena långsidan, sitter AIK-tränaren Andreas Alm med neddragen mössa och uppfälld krage. Han får se City vinna med 2–0 efter mål av Anton Hansén och Adnan Cirak.

Spelaren med nummer 6 på ryggen, Lansana Kamara, springer mil och stångas i luftrummet men tvingas gå mållös av planen ytterligare en gång. Han har gjort fyra mål under säsongen, och det ska bli ytterligare ett. Det är elva färre än Björn Berglund, Sandvikens och seriens skyttekung.

– Jag har blivit utsedd till matchens lirare fem gånger, men min agent säger att jag måste göra fler mål. Det är inte så lätt som mittfältare, säger Lansana.

Du får väl säga till honom att även motståndarlagen har målvakt.

– Ha, ha, ha. Det ska jag göra.

Det går inte att ta miste på glädjen i Citys omklädningsrum. Klockan närmar sig 18.00 och det finns sämre sätt att inleda en lördagskväll än med en seger. Spelarna stimmar och stojar innan de skiljs för att fortsätta kvällen med familjer och kompisar.

– Vad jag ska göra? Åka hem till lägenheten, säger Lansana.

Vad ska du göra där då?

– Se en film på datorn.

Om allt gått enligt planerna hade Lansana Kamara aldrig hamnat i det här omklädningsrummet, än mindre i en källarlokal i Eskilstuna. I mars förra året provspelade han för norska Fredrikstad FK, men klubben erbjöd inget kontrakt. Nästa anhalt blev Trelleborg, dit han kom en regnig augustidag. Då hade han sällskap av Sulaiman Kamara, även han från FC Kallon.

Dåvarande klubbdirektören Lasse Larsson gillade vad han såg när han besökte Sierra Leone med Patrick Mörk, men spelarna imponerade inte lika mycket på Vångavallens B-plan.

 

Möte – på McDonalds

Det ledde till att de långväga gästerna placerades i Eskilstuna City, där de spelade säsongen ut. Lansana berättar att de bodde på City Hotell och umgicks när det inte var träning och matcher.

– Vi gick promenader och gjorde andra saker tillsammans.

Efter säsongen skickades spelarna tillbaka till FC Kallon. Sulaiman Kamara är kvar där, medan Lansana fick chansen att återvända till Eskilstuna.

Han saknar Sulaiman.

– Ibland är det ensamt och tråkigt. Det händer att jag spelar piano trots att jag inte vet hur man gör, säger Lansana Kamara.

Han vill vidare i karriären, men vet inte var han hamnar nästa år.

– Patrick säger att läget är under kontroll och jag litar på honom, säger Lansana Kamara.

Han berättar att han för några veckor sedan träffade sin agent och City-tränaren Daniel Wiklund för att diskutera framtiden. Mötet ägde rum på McDonalds i centrala Eskilstuna.

Det gav inga raka besked, men han behövde inte gå och lägga sig med kurrande mage.

– Jag älskar hamburgare, säger Lansana Kamara.