Så utnyttjar agenterna media
avAgenterna vet hur de ska utnyttja media för att sänka sina konkurrenter och höja sig själva.
– Det är ingen hemlighet att en del agenter kryddar övergångssummor, spelarlöner och sin egen involvering för att få bättre publicitet, säger Fifa-agenten Anders Wallstén.
Oliver Cabrera blev 2010 granskad av TV4 och Fotbollskanalen, vilket han ser som ett beställningsjobb av två konkurrenter. Enligt Cabrera har de utnyttjat sin goda relation till två journalister och hjälpt redaktionen att komma över avtal som förekom i inslagen.
– Jag har dessutom haft en offentlig grej med en av reportrarna, som jag kallade mutkolv under en konferens. Det fick jag igen 2010. Han har alltid sett mig som en nål i ögat, säger Oliver Cabrera.
Han är inte den enda agenten som känner sig smutskastad av branschkollegor. Lamine Touré företräder Moestafa El Kabir och blev minst sagt förvånad när han surfade in på Fotbollskanalen i april i fjol.
Rubriken: ”El Kabirs rådgivare portades av Cagliari”. Enligt artikeln hade Serie A-klubbens företrädare, som träffade Mjällby och El Kabir på ett hotell i Malmö, sparkat ut Touré från förhandlingsrummet. Det var, enligt fotbollssajten, ett krav för att affären skulle avslutas.
”Någon försökte smutsa ned mitt namn”
Lamine Touré, som har fått sin Fifa-licens via förbundet i Guinea, återger en helt annan verklighet.
– Jag satt med hela tiden, som stöd till El Kabir. Det känns som att någon försökte smutsa ned mitt namn. Jag vet ännu inte hur det gick till, men har mina aningar. På omvägar har jag hört att andra agenter inte gillar mig. Alla borde jobba tillsammans, men tyvärr är det värre att vara utlänning i Sverige än svensk i utlandet, säger han.
Martin Klette kände sig angripen på ett liknande sätt när han 2008 och 2009 granskades av Aftonbladet.
– Få journalister är intresserade av att berätta hela bilden och för mig kändes det som någon form av beställningsjobb. I det man skrev kunde man se spår av andra agenter. Det tillfogade mig tillfällig skada. Jag är glad över att Pressens opinionsnämnd konstaterade att det var fel, säger Martin Klette.
Journalister är beroende av agenter, precis som agenter är beroende av journalister. Det har aldrig varit tydligare än 2006, då Expressens dåvarande fotbollsreporter Olof Lundh blev omplacerad sedan det visat sig att han mot betalning hjälpt agenten Kent Carlzon, som han i sin yrkesroll var satt att granska.
Förhållandet är inte problemfritt eftersom en reporter måste lita på agentens ord. Anonymt berättar en agent hur journalister utnyttjas:
– En spelare kan tjäna 60 000 kronor i månaden, men med lite hostningar kan man antyda att det handlar om 120 000 kronor. Vad händer då? ”Expressen avslöjar – Chibsah får drömlön”. Agenten framstår som en skicklig förhandlare, spelaren ökar i status och agenten kan rentvå sig genom att säga ”Ingen kommentar”. Om det sedan blir en diskussion med spelaren är det bara att säga: ”Du vet ju hur tidningarna är.” Det här har många agenter satt i system.
Anders Wallstén uttalar sig sällan i media men berättar för Sportbladet att han ofta reagerar på de överdrivna lönesummor och transferbelopp som förekommer i media.
– Beloppen som nämns i samband med övergångar kan ofta halveras, säger han.