Han är Sveriges mest omstridde fotbollsagent, men beskriver sig själv som en kärleksfull tvåbarnsfar.

Vem är han egentligen, Oliver Cabrera?

– Jag har aldrig försökt att framstå som något helgon. Det finns ingen anledning.

Oliver Cabrera, klädd i jeans, skjorta och marinblå cardigan, tar emot på kontoret, en vindsvåning på Östermalm i Stockholm. Han hinner knappt hälsa förrän han vänder på klacken för att hämta kaffe. 49-åringen är trött och sliten och behöver koffein för att hålla sig vaken.

– Jag kom hem från Moskva i går och har bara sovit två timmar. Klubbdirektörerna i Ryssland har ju dessutom lite annorlunda vanor när det gäller vad man ska dricka och inte dricka. Innan dess var jag i Kiev, nästa vecka ska jag till Brasilien, sedan Madrid… Jag bor ofta på hotell, så det är skönt att komma hem till sin egen säng.

 

En fråga förändrade allt

Hans skrivbord är placerat framför fönsterpartiet och badar i ljus.

Sittgruppen består av en fåtölj och soffa i mörkt skinn och två kohudspallar. På ett bord intill står en bartenders alla basvaror, vodka, gin, rom, konjak och whisky.

Att Oliver Cabrera hamnade i agentvärlden är ytterligare ett bevis på att tillfälligheterna styr livet. Han föddes i Göteborg, flyttade som sjuåring med familjen till Spanien, återvände tio år senare, studerade på Chalmers och Handelshögskolan. Cabrera visste vad han ville, startade ett tradingbolag och pendlade mellan Stockholm och Hongkong.

Då kom frågan som förändrade allt: Vill du sitta i Hammarbys styrelse?

Du är tydligen kompis med Michael Andersson. Var det han, den förre sportchefen, som frågade?

– Nej, det var någon jag inte kände. Jag kommer inte ihåg vad han heter, men minns att han var en riktig bajare och Chelsea-fan. Det var så jag kom in i fotbollsvärlden. Jag satt i styrelsen 2001 och 2002, men det var inte min grej. Det var för mycket prestige. Av en ren slump började jag i stället jobba med brasilianska spelare.

Hur startade det?

– När jag jobbade för Hammarby fick vi besök av två killar. Den ena spelade VM för Brasilien 1998, den andre var från Karlstad men bodde i Brasilien. De drev fotbollsskolor och ville inleda ett samarbete med svenska klubbar.

Oliver Cabrera talar om Marcelo Gonçalves, 46, och affärsmannen Lars Lindell, 45. Trion startade OML Sport & Marketing och började slussa brassar till framförallt Kalmar FF.

– Lars Lindell förstod hur man tänker som svensk och Gonçalves kommenterade matcher för Globo, så scoutingen fick vi gratis. Det blev ett intressant koncept. Vi körde in oss på brassar, tjänade lite pengar och sedan rullade det på.

 

”Lever enkelt” 

Drygt tio år senare har bolaget ett 30-tal anställda runt om i världen.

– Jag har byggt upp en organisation i Ryssland, Ukraina, Portugal och Spanien och jobbar på marknader som är och kommer att vara väldigt, väldigt bra. Då pratar jag om den inhemska marknaden i Brasilien, om Ryssland, Ukraina och Kina. Jag är inte jätteberoende av den svenska marknaden.

Vem är egentligen Oliver Cabrera?

– Jag är ganska normal och behöver till exempel ingen guld-Rolex.

Vad har du för klocka då?

Han drar upp högerärmen och visar upp sitt armbandsur.

– En stål-Rolex för 30 000 kronor. Jag fick den som present.

Cabrera skrattar, men blir snart allvarlig igen.

– Ah, jag lever ganska enkelt, cyklar till jobbet och tar bara på mig kostym när jag ska prata affärer med folk jag inte känner. Jag är generös mot spelare och vänner och älskar min familj, två barn och sambo. Sedan gillar jag inte konflikter.

Gillar inte konflikter?

– Det tar bara energi. Man blir förbannad, tappar hår, blir lynnig och gråhårig. När jag kommer hem vill jag ha kul med familj och vänner, men jag är absolut inte konflikträdd. Det finns en hel del klubbar som är skyldiga mig mycket pengar. Jag ger dem en chans att betala. Sedan blir det bråk.

Har du spelat fotboll själv?

– Jag älskade fotboll som liten och spelade tills jag var 12-13 år. Jag tyckte det var kul, men hade en hård pappa som inte var sportintresserad. Det hämmade. Det var bara plugget som gällde.

 

Varit i blåsväder 

I dag är du en maktfaktor inom fotbollen?

– Jag?

Ja, det är väl alla agenter?

– Så har jag aldrig sett det. Jag blir förvånad när folk säger: ”Åh, här kommer Cabrera”, även om det kanske har varit lite annorlunda sedan 2010. Ha, ha, ha. Äh, det har ringt en hel del sportchefer som vill jobba åt mig.

Oliver Cabrera ger sin version av kaosets 2010, då många rubriker handlade om honom och hans arbetsmetoder. Det började med Wanderson-affären, fortsatte med Roni Porokaras tänkta övergång till israeliska Maccabi Haifa och slutade med Linus Hallenius-härvan.

Förbundets disciplinnämnd ansåg att Cabrera företrädde både Örebro och Porokara, vilket ledde till att han fick Fifa-licensen indragen.

Agenten överklagade beslutet och anlitade fotbollsadvokaten Gianpaolo Monteneri och Thomas Bodström.

– Efter tre veckor fick jag tillbaka licensen. När det gäller fotbollsfrågor av internationell karaktär är disciplinnämnden en samling analfabeter.

Varför tror du att du blev av med licensen, nu när du har haft tid att reflektera?

– Kentaro blev förbannade när Per Jonsson (Företrädde Linus Hallenius och jobbar på Northern Goals, som ingår i Kentaro-gruppen) beskyllde mig för att vara hjärnan bakom Hallenius-affären. Hur mycket pengar pumpar Kentaro in i Svenska fotbollförbundet genom tv-rättigheterna? Man behöver inte vara raketforskare för att förstå. Lagrell (Lars-Åke) var schyst mot mig under TV4:s granskning eftersom han verkar förstå på vilken nivå TV4 granskar folk. Men sedan fick jag plötsligt hela förbundet mot mig. Han kommer aldrig att erkänna det, men det är ju inte så att Kentaro inte har pratat med Lagrell.

Samma år blev du dömd till samhällstjänst för misshandel.

– Det hände mycket det året och det var en grej som kan drabba vem som helst. Jag var på ett ställe vid Norrmalmstorg med George Scott, (Daniel) Nannskog, Stephen Simmonds och några andra för att fira en tjej som fyllde år. När jag skulle gå på toaletten stod en kille utanför dörren och pratade med tre andra män. Han uppfattade att jag trängde mig, flög på mig bakifrån, lappade till mig och rev mig i nacken. När jag vände mig om kände jag att, ”Fan, fyra killar ska flyga på mig”. Jag gav snubben en eller två smällar, men slutade när jag såg att han blödde från näsan. När polisen kom var de tre killarna plötsligt inte vittnen längre.

 

”Lappade till”

Du gjorde en motanmälan.

– Ja, men jag hade ju inga vittnen. Det är hela historien. En snyting – en misshandelsdom. Det är sådant som händer. Ger du någon en örfil får du minst 50 timmars samhällstjänst eller en månads fängelse. Det är samma sak om du nyper någon i ansiktet. Många jag jobbar med inom finansbranschen applåderar mig mer eller mindre för att jag lappade till den här
jäveln. Han är arrogant och illa omtyckt i finansvärlden. Han ska vara glad att det var mig han hoppade på. Om det varit en gangster hade han blivit ihjälslagen.

Finns det någon svensk agent som du skulle vilja ge på käften?

– Nej. Det ingår inte i själva yrket att slå folk på käften, men det händer att man vill ge tio gånger tillbaka. Det gör jag genom att se till att deras kunder går över till mig. Det svider mer än att jag nyper någon i näsan.

Du uttalar dig sällan i media, men är ändå en av landets mest omskrivna agenter. Upplever du dig som kontroversiell?

– Inte det minsta, men samtidigt… Håller du på att ta över en marknad och konkurrenternas kunder går över till min grupp blir folk oroliga och nervösa. Kampanjen 2010 var planerad av två konkurrenter som utnyttjade sina kontakter på TV4. Det är sanningen. Tyvärr lyckades de inte. Jag har aldrig haft så mycket att göra som under den perioden. Klubbarna behöver pengar och då anlitar de mig.

Menar du att konkurrenterna ville få bort dig från marknaden?

– Ja, de tyckte att jag jobbade med metoder som de själva inte använde och tyckte att det var fel enligt deras regler. Jag har alltid jobbat med en annorlunda strategi och köper ibland loss en spelare för att han ska få lämna en klubb.

 

”Ingen följer reglementet”

Hur stor drivkraft ser du i pengarna?

– Alla vill tjäna pengar. Vad har du för morot? Vill du vinna Pulitzer-priset eller något sådant?

Gärna det.

– Jag uppfattar att många sportjournalister riktar in sig på skandaler och sedan går in i väggen.

Jaha.

– Massor av människor vill bli agenter, för de tror att vi tjänar hundratals miljoner. Det är klart, ibland tjänar vi bra. Tjänar spelaren stora pengar tjänar vi agenter stora pengar.

Är det en skitig bransch?

– Ja, verkligen. Det beror på möjligheten till snabba cash. En klubb kan köpa en spelare för 50 000 kronor och året därpå sälja honom för 30 miljoner. Då tror folk att alla affärer är sådana. Det finns för många outbildade människor i den här branschen.

Finns det någon agent som följer reglementet till hundra procent?

– Det tror jag inte. Alla försöker hitta en väg som gynnar ens affärer. Det gäller alla företag, inte bara inom fotbollsbranschen.

På fönsterbrädet bakom skrivbordet finns en bild på dina två barn. Är du en bra pappa?

– Ja, det tycker jag verkligen även om jag reser för mycket. Flickan är tio, pojken sex. Det är mycket kramar, mycket pussar, mycket fotboll, mycket fiske, mycket jakt, mycket allt möjligt.

Så du är en naturmänniska?

– Ja, jakt och fiske är mina stora hobbyer. Jag fiskar mest abborre och jagar allt möjligt, änder, fasan, rådjur, älg… För det mesta lagar jag maten själv. Finns det något bättre än färsk stekt abborre, färskpotatis och ett gott vitt vin? Jag har jagat sedan jag var liten och får ro i själen när jag sitter där, speciellt när barnen är med och tycker att det är roligt.

Har du mobilen avslagen då?

– Absolut – om det inte är transferperiod.