SPORTBLADETS SUPERPANEL:

KARL-ERIK NILSSON
■ Ordförande i Svenska fotbollförbundet.

JOHN ALVBÅGE

■ Landslagsmeriterad målvakt i IFK Göteborg.

KENT CARLZON

■ Sportchef i Örgryte IS och före detta agent.

STEFAN LUNDIN

■ Sportdirektör i Föreningen svensk elitfotboll.

THOMAS BODSTRÖM

■ Advokat med ett förflutet i AIK.

ROBERT LAUL

■ Programledare för Bollklubben och fotbolls­reporter på Sportbladet.

JYRI BACKMAN

■ Före detta spelare och tränare som undervisar i idrottsjuridik på Malmö högskola.

Vad har du för bild av agentbranschen?

Karl-Erik Nilsson:  Min uppfattning är att det är som i alla andra branscher, att det finns bra och dåliga agenter.
Det är bra att Sportbladet granskar branschen. Vi får ta till oss frågorna och se vad vi kan göra för att säkerställa vårt system ännu bättre.
Vi måste dock följa det regelverk som beslutats inom Fifa och kan inte agera helt på egen hand.

John Alvbåge: Agenter är ett ont måste. När det gäller dem som säljer flest spelare säger magkänslan att de skulle kunna sälja sin morsa, bara pengarna trillar in. De kan vara till bra hjälp, men i slutändan jobbar de för att tjäna pengar på dig. Det är så branschen funkar. Det är bara att gilla läget.

Kent Carlzon: Människorna som utgör sig för att vara agenter i olika sammanhang är nästan fler än de seriösa, som har licens eller är advokater. Den bilden är oroande, att spelare anlitar människor som inte har licens.

Robert Laul: Man måste vara medveten om att en agent aldrig pratar eller agerar av någon annan anledning än att han själv och hans klienter ska tjäna så mycket pengar som möjligt. Så är det också agentens enda existensberättigande, i grund och botten.

Thomas Bodström: Att det finns både väldigt seriösa agenter och en del lycksökare. Det är viktigt att inte dra alla över en kam.

Jyri Backman: Jag vill inte säga att det är en smutsig eller ren bransch. Fotbollsagenter är ingen ny företeelse. Det fanns vid sekelskiftet i England och eskalerade under 1990-talet, som en konsekvens av kommersialiseringen och Bosman-domen. Det viktigaste är att spelarna, och även klubbarna, får korrekt juridisk hjälp.

Stefan Lundin: Att den är ostrukturerad. Det finns ett gäng agenter som har en seriös hållning och ser vad som är bra för fotbollen. Dem vill vi inom SEF stödja och jobba med.
Sedan finns de oseriösa, som bara är ute efter att tjäna pengar. Internationellt är det rena vilda västern. I vissa fall handlar det om rent kriminell verksamhet, så i det förhållandet är den svenska problematiken ganska begränsad.

Enligt agentföreningen verkar 10–20 förmedlare utan agentlicens i Sverige. Hur ska fotbollen komma till rätta med det problemet?

Karl-Erik Nilsson: Vi har en bra dialog med agentföreningen och ett regelverk. Om det bryts kan förbundets disciplinnämnd utdöma bestraffningar mot spelare och föreningar. Dock är det svårt för oss att gå på rykten och enskilda kommentarer. Det krävs att en anmälan görs som stöds av robust bevisning. Det måste också sägas att förbundet inte har någon rätt att bestraffa förmedlare som inte är medlemmar i någon förening. Däremot kan en sådan person anses vara olämplig för licens vid en senare licensansökan.

John Alvbåge: Klubbarna måste ha en dialog om agentväsendet med sina unga och mindre etablerade spelare. Det springer runt folk som säger att de är agenter utan att vara det. Då måste man som spelare vara stark och tänka till.

Kent Carlzon: Spelaren måste ta ansvar för sin rådgivare, men för oss är det inget problem eftersom Örgryte aldrig anlitar en agent som inte har licens.

Robert Laul: Förbundet påstår att de tillämpar tillsyn men det är bullshit. De låtsas som det regnar tills de drunknar i skit. Då agerar de. Om de orkar.

Thomas Bodström: En domstol kan avvisa ett ombud som inte är tillräckligt bra. Samma kontroll som finns över advokater, samma kontroll ska finnas över agenter. Spelarna är i deras händer och har en kort karriär där inget får gå fel.

Jyri Backman: Två scenarion utkristalliserar sig: Antingen skärps regelverket och tillsynen eller så släpps marknaden fri.

Stefan Lundin: Det är en moralfråga. Klubbarna och spelarna måste ta mer ansvar och säga nej till agenter som inte har licens. Det är steg nummer ett.

Hur ska fotbollen, när det gäller agenter, få till en fungerande tillsynsenhet?

Karl-Erik Nilsson: Det finns ett fungerande regelverk, där vår disciplinnämnd kan utdöma bestraffning mot såväl licensierade agenter som spelare och föreningar. Vi är dock beroende av att anmälningar görs och att robust bevisning kan säkras. Även på detta område måste rättssäkerheten värnas. Om det framkommer uppgifter om överträdelser kan förbundet också gå vidare och vidta vissa egna utredningsåtgärder. Det får i så fall prövas från fall till fall.

John Alvbåge: Det som krävs är ekonomi, så att förbundet kan tillsätta en post där en kunnig person jobbar med de här frågorna. Det fungerar inte med en chefsjurist som har granskandet som nummer fem på sin arbetslista.

Kent Carlzon: Vi måste bli bättre på att följa regelverket. Så enkelt är det. Då behövs ingen tillsynsenhet. Samtidigt borde förbundet ha större möjlighet att kontrollera saker och ting. Om jag ringer och frågar om en spelare har agent och hur deras avtal ser ut kan förbundet inte ge mig uppgifterna. Jag har aldrig förstått varför det inte finns en sådan lista.

Robert Laul: Mer öppenhet. Offentliggör alla avtal, agera när medierna rapporterar om olicensierade agenter, straffa klubbar som bryter mot reglerna hårdare.

Thomas Bodström: I den mån det går ska man verka för att det bara är licensierade agenter som får agera. I första hand måste man åstadkomma förändringen i Sverige, i andra hand jobba för en internationell överenskommelse.

Jyri Backman: Fifa får skärpa regelverket och fotbollförbunden får ta tag i det med en hårdare tillsyn. Det är det enklaste.

Stefan Lundin: Klubbarna måste ta ett större ansvar. Spelare och ledare får konstiga mejl och samtal, men ingen anmäler det till disciplinnämnden.
Det är ett stort bekymmer. Sker det oegentligheter, så anmäl det för Guds skull.

Sportbladets granskning visar att ett 50-tal licensierade agenter har intressen på den svenska spelarmarknaden. Vilket antal vore lagom för en fotbollsnation av Sveriges storlek?

Karl-Erik Nilsson: Det är nog inte landets storlek som avgör antalet utan hur många affärer man kan göra. Vi får komma ihåg att det är en fri marknad och att förbundet inte kan förhindra någon som uppfyller lagar och regler att verka här. Min bedömning, utan att vara expert, är att det i stort fungerar rätt bra även om exempel alltid pekar på det motsatta.

John Alvbåge: Det är jättesvårt att svara på. Jag har förstått att fler och fler försöker hitta guldkornen, men 50? Det är fler än jag hade gissat. Jag hoppas att de brinner för det här och jobbar seriöst, att de
inte är några skojare.

Kent Carlzon: Tre-fyra stycken räcker. Så var det när jag började 1993. Då var det jag, Roger Ljung och någon till.

Robert Laul: Ungefär hälften.

Thomas Bodström: Det ska vara så många att man kan ha en bra tillsyn.

Jyri Backman: Det går inte att begränsa på något sätt. Fotbollen är en global sport och det finns fri rörlighet inom EU. I slutändan är det marknaden som reglerar antalet.

Stefan Lundin: Det antal vi har är mycket nog. De flesta 15–17-åringar behöver ingen agent, men många har det i dag. Som spelare blir man inte bättre av att ha en agent. Vi vill att de ska gå igenom det svenska filtret, precis som Zlatan, och växa ur allsvenskan. Studier visar att det går åt helskotta för merparten av de unga spelare som flyttar utomlands tidigt.

Vem anser du ska bära huvudansvaret för unga utländska spelare som hamnar i Sverige, agenten eller klubben?

Karl-Erik Nilsson: Det besvaras bäst av klubbarna som dagligen har frågan på sitt bord, men det är ett stort åtagande att ta hit spelare från Afrika och Sydamerika. I Europa har ju fotbollen växt i alla länder. I dag måste man inte flytta från forna Östeuropa för att få ett bättre liv. Pengar finns överallt. Sedan finns det ju regler som säger att minderåriga inte får flytta utan att föräldrar kommer med. Det är när vi pratar om andra kontinenter frågan blir mer komplex.

John Alvbåge:  Spelaren är anställd av klubben men agenterna ska också ta ansvar. De måste ringa och besöka sina spelare, inte minst om det går tungt. 70 procent ska ligga på klubben, 30 procent på agenten.

Kent Carlzon: Klubben. Det ansvaret kan man inte lägga över på någon annan. Vi i Öis skulle inte leta efter afrikanska spelare utan att kunna ta hand om dem.

Robert Laul:  Huvudansvaret är förstås spelarens. Annars beror det på. I de fall agenten lockat en spelare till Sverige – agenten. I de fall föreningen sökt upp spelaren på egen hand faller ett större ansvar på klubben. Att verka som fotbollsspelare innebär att du lever i en konkurrensutsatt och tuff miljö. Förenklat kan man säga att 500 svenska fotbollsspelare har en bra chans till extremt bra ekonomisk tillvaro genom sin fotboll. I Sverige finns i dag 300 000 licensierade fotbollsspelare. Det är till de förutsättningarna agenter och klubbar plockar hit spelare.

Thomas Bodström: Det är ett gemensamt ansvar. Klubbarna har ett stort ansvar socialt, så att de utvecklas inte bara som spelare utan också som människor.

Jyri Backman: Klubben blir ju ansvarig när de anställer någon och innan det finns ett anställningsförhållande är det agenten. Myndiga personer har ju också ett ansvar själva.

Stefan Lundin: Om en klubb värvar en spelare måste klubben ta ansvar för att spelaren mår bra och spelar bra fotboll. Det ansvaret kan man aldrig lägga på agenten.

Under 2012 har det funnits 21 spelare enbart från Sierra Leone i svenska klubblag. Ser du en fara i att mängden importer tvingar svenska talanger utomlands?

Karl-Erik Nilsson: Risken finns alltid, men på senare år ser vi ju en annan trend, att flera av våra U21-spelare dominerar i allsvenskan och superettan. Klubbarna kompletterar med ett antal spetsspelare, oftast forwards. Annars känns det som elitklubbarna allt mer arbetar med svenska talanger.

John Alvbåge: Nej, det är något jag förespråkar. Har du som ung chansen att komma utomlands tycker jag att du ska ta den. Det är inte säkert att möjligheten kommer tillbaka.

Kent Carlzon: Varje klubb får ha sin egen policy när det gäller att ta in spelare. Även om vi i Öis kommer att krydda vårt lag med en spelare som representerar en annan fart och teknik vill vi i första hand utveckla talanger som finns i närområdet. Långsiktigt får vi en stabilare förening av det och vår linje gagnar svensk fotboll.

Robert Laul: Nej. Sverige är i grunden ett exportland när det gäller fotbollsspelare. De som flyttar lämnar i regel för en ännu tuffare konkurrens utomlands.

Thomas Bodström: Nej, jag tycker att det är bra, roligt och berikande. När jag spelade fanns det nästan inga utländska spelare i allsvenskan. Det var bara några få från Norden. Som förälder måste man tänka sig för innan man skickar 15–16-åringar till andra länder, men det är en fantastisk möjlighet att lära sig spanska, franska eller något annat språk.

Jyri Backman: Det är klart att de tar plats för de unga talangerna, men har man arbets- och uppehållstillstånd i Europa är det inget att göra åt. Det är fri rörlighet och svårt att begränsa.

Stefan Lundin: Ja, om talangerna inte erbjuds kontrakt med A-truppen är det lätt att lockas utomlands. Min hållning är att klubbarna måste ha större tålamod när det gäller övergången från junior till senior. En svensk spelare är, enligt all forskning, inte fullvuxen förrän han är 21 år.

Tror du, vilket påstås, att vissa agenter har köpt eller kommit över sina licenser genom kontakter?

Karl-Erik Nilsson: När det gäller de som har fått licens av Svenska fotbollförbundet kan jag direkt säga att så inte är fallet. Alla agenter har genomgått prov och en oberoende lämplighetsprövning. Vi måste också kunna utgå från att andra Fifa-förbund hanterar detta på ett seriöst sätt.

John Alvbåge: Ja, varför skulle det inte förekomma? Alla fuskar i samhället och agenter kanske inte är de ärligaste människorna.

Kent Carlzon: Jag vill inte spekulera i det eftersom jag aldrig har hört talas om det tidigare.

Robert Laul: Om man kan köpa ett förfalskat pass är det klart att man köpa en falsk agentlicens. Det är inte unikt för agentbranschen.

Thomas Bodström: Det har jag inte hört, så jag kan inte uttala mig om det.

Jyri Backman: Inte hos S2venska fotbollförbundet. Där sköts det ”by the books”, så att säga. Vad som sker i andra delar av världen vet jag inte, men här har Fifa en viktig funktion genom att skärpa regelverket och tillsynen på de nationella förbunden.

Stefan Lundin: Ingen aning, med för att slippa en sådan ryktesspridning och diskussion är det ingen orimlig begäran att man skriver provet i det land man bor och bedriver verksamheten. Det är ett logiskt och vettigt förslag som kan vara något att driva.

Ser du ett problem i att flera personer i svensk fotboll sitter på dubbla stolar? Johan Strömberg, ordförande i AIK, hjälper Anna Pohjanens klienter. Carl Fhager, Patrick Mörks närmaste man, ingår i Göteborgs fotbollförbunds disciplinutskott. Stefan Alvén satt i förbundets besvärsnämnd när han var sportchef i Djurgården.

Karl-Erik Nilsson: Namnen du nämner kan svensk fotboll väldigt väl och gör en bra insats för sportens bästa. Jag utgår från att de följer vårt regelverk och avstår från beslut om de hamnar i jäv.
I det avseendet, att kompetent folk efterfrågas att medverka i olika roller, är det kanske ingen skillnad mellan fotbollen och andra branscher.

John Alvbåge: Det är intressanta uppgifter och bra att sådant här uppdagas. Det låter inte bra. Samtidigt är jag inte förvånad.

Kent Carlzon: Uppriktigt verkar det konstigt. Det är enklare om du har en uppdragsgivare och ett uppdrag. Jag skulle aldrig sätta mig i en situation där jag kan komma i en
intressekonflikt med mig själv.

Robert Laul: Så klart. Den som hävdar något annat ljuger. Men det går helt i linje med förbundets ”låtsas som det regnar”-attityd till de här frågorna.

Thomas Bodström: Dubbla stolar är inget problem i sig, till skillnad från dubbla intressen. Då, när det gäller intressekonflikter, gäller jävsreglerna.

Jyri Backman: Det är inte acceptabelt att sitta på dubbla stolar. Då blir det alltid tveksamheter och rykten kan uppstå. Förbundet kanske får skärpa tillsynen även där.

Stefan Lundin: Det handlar om trovärdighet. Jag känner inte Johan men har stort förtroende för Carl Fhager och Stefan Alvén, som jobbar för fotbollens bästa. Samtidigt har jag förståelse för dem som problematiserar det, som kan lyfta fram det som en besvärande situation och olägenhet.

Fifa påstår att endast 30 procent av alla övergångar sköts av licensierade agenter. Därför överväger de att
skrota agentlicensen. Är du för eller emot?

Karl-Erik Nilsson: Svenska fotbollförbundet anser att systemet bör bevaras. Släpper man det helt fritt blir det med all säkerhet fler lycksökare som kan tänka sig att kringgå regler, kanske mänskliga rättigheter, och det är inte bra för fotbollen.

John Alvbåge: Emot. Det kanske är en konstig jämförelse, men man måste ju ta körkort för att få köra bil. Utan det skulle det bli trafikkaos, och utan agentlicensen finns risken att det blir ett jävla kaos inom fotbollen.

Kent Carlzon: Med ett fungerande konstrollsystem är jag emot, med ett inte fungerande kontrollsystem är jag för.

Robert Laul: Emot. Precis som för mäklare, advokater, journalister och andra yrken behövs en övergripande instans med tillsynsansvar. I fotbollens värld är detta tyvärr mycket av en papperstiger. Det ska man rätta till.

Thomas Bodström: Jag är för agentlicensen så länge det finns agenter. Försvinner licensen blir det ännu fler som det inte finns någon tillsyn över, och det är helt fel väg att gå.

Jyri Backman: Ambitionen att försöka reglera är bra, men siffrorna kan stämma.
I flera fall kan man fråga sig varför spelarna, och i vissa fall tränarna, behöver agent. Det viktiga är att få juridisk hjälp vid behov, och man kan kontakta advokat i stället för att betala del av sin lön till agent. En konsekvens kan bli att agentlicensen försvinner. Om licensen blir kvar är det angeläget att skärpa tillsynen och sanktionerna.

Stefan Lundin: Vi är en del av en kedja med kriminalitet och otillåtna medel. Det finns mycket pengar inom fotbollen, så det tro fan att den lockar folk som inte har där att göra. Kämpa mot det, då. Upp på barrikaderna och slåss. Vi kan inte lägga ned motståndet.

Sportbladet har under sex dagar granskat agentbranschen och agenterna som agerar på den svenska spelarmarknaden.

Så här tycker några av agenterna själva om Sportbladets granskning:

JOHN THORNBERG, AGENT

”Det har varit genomgående intressant läsning och har gett en hel del matnyttigt för mig som agent. Just nu läser jag en bok som handlar om agenter i de stora amerikanske sporterna, med fokus på NFL och NBA. Agenterna målas även där delvis upp som oseriösa och pengafokuserade utan hjärta och med ett kortsiktigt arbetssätt. Det verkar som om agenters generellt sett dåliga rykte är något som gäller oavsett sport och oavsett land. Om ovanstående resonemang stämmer borde det innebära att det går att göra skillnad. Samtidigt vill man ju inte att en spelare ska välja agent på grund av att alla andra agenter på något sätt är olämpliga utan mer för att de tycker att den agenten de väljer är riktigt bra. Lite på samma sätt som att du önskar att din tjej väljer dig för att hon verkligen är förälskad i dig, inte för att hon tycker att du är minst dålig av alla killar hon kan välja mellan.”

MARTIN BACH, AGENT

”Tack för en bra serie. Att det finns aktörer utan agentlicens är en sak. Värre är det faktum att svenska elitklubbar gör affärer med personer utan licens och inte följer de regler som förbundet har satt upp. För mig som har licens och kan jobba på rätt sätt är det ett slag i ansiktet även om jag visste att jag gav mig in i en skitig bransch. Jag kan bara jobba hårt och ärligt och drivas av kärleken och passionen till fotbollen. På lång sikt är jag säker på att lyckas.”

 MALIK SESAY, TRÄNARE I IFK TRELLEBORG

”Ämnet är bra och det krävs en djupare granskning av agenter överlag. Jag tycker att Aftonbladet skulle ha varit ännu tuffare, för det är många spelare som far illa på grund av pengahungriga agenter som inte är ärliga och jobbar endast för sig själva. Det krävs ett gemensamt krafttag av Fifa och klubbarna mot detta.”

MARCO SALVATORE, AGENT

”Ni har gjort ett bra jobb och fått fram mycket information. Jag visste inte att det fanns så många personer som jobbar med fotbollen i Sverige. Många av dem har jag aldrig stött på. Däremot har jag träffat massor av fejk-agenter.”

AMOR SADKI, AGENT

”Det är bra att det har blivit en debatt. Det finns många oseriösa sportdirektörer och agenter som ordnar olika typer av överföringar till konton utomlands. De vill bara ha publicitet och pengar och kan vara mycket farliga för fotbollens framtid. Förhoppningsvis har de som fuskar bara en kort tid i den här branschen. En seriös agent som älskar sitt jobb kan inte acceptera denna verksamhet och spelarna måste vara försiktiga med vem de tecknar ett avtal. Det var därför, för att jag inte tillhör dessa kretsar, som jag lämnade Sverige. Jag har aldrig fuskat med en spelare eller med en klubb.”

AZAD DEMIR, AGENT

”Väldig bra reportageserie. Jag kan tänka mig att många är nyfikna på den vanligtvis ’hemliga’ och ’mystiska’ agentverksamheten och läsarna har fått en inblick. Tyvärr förmedlas ingen helhetsbild av agenter och deras arbetsuppgifter. För mycket fokus har lagts på vissa agenters tvivelaktiga handlingar, vilket har lett till att en agents huvudsakliga uppgifter har hamnat i skymundan. Dessutom hade jag gärna sett en intervju med en etablerad svensk fotbollsspelare som berättar om sin syn på agenter. Då hade nog den här granskningen gett en mer rättvis bild av vår verksamhet.”

NIKLAS STRAND, AGENT

”Jag välkomnar debatten. Att det finns vägar att gå runt Fifas regelverk är orättvist mot oss agenter som driver bolag och jobbar enligt reglerna. Det gör också licensen onödig, samtidigt som den är superviktig för spelaren och den seriöse agenten. Kanske borde alla scouter och tekniska rådgivare också ha en licens.”