Stora tjejen har en kompis här och lilltjejen springer efter och är pesten. Eller var det prinsen?

Så är det plötsligt tyst en stund och stora tjejen med kompis kommer farande:

– MAMMA hon blir DÖD!

Jag såg framför mig att hon hade fastnat i loftsängen och hängde strypt i sitt eget söndertuggade klänningsskärp.

Nu var hon inte död, och faktiskt inte ens nära. Hon sprang runt och sög på balsamsprayet med jordgubbssmak, och det kan väl på sin höjd ge god andedräkt ett par dagar.

Men i fem sekunder trodde jag att hon var död. Och detta var andra gången jag var inställd på begravning med liten kista.

Det är det här som är baksidan med att skaffa barn. Detta slipper de som väljer bort barn. Att barn dör. För det gör de ju hela tiden. Sätter korvar i halsen, står bakom bilen när pappa backar och drunknar under bryggor.