Hur blev du så bra?

Ett helhetsbetyg på Annas konsert blir en femma bara för att det är Anna. Men om jag skulle ta och bryta ner det i bitar:
Anna- Vacker så att man skäms. Charmig så det sprutar ut från en stel scen med svåra musiker. Anna är inte svår. Borta är scenskräcken och det introverta minspelet. Hur går det till när man är så vacker och samtidigt blir tagen på fullaste allvar? Så unik, smal och pretto, men ändå så milsbred och lättillgänglig? Så privat och mån om sin integritet men ändå sårbar som en öppen bok? Bara Anna vet.

Musiken: Det vackraste som har gjorts. Jag lägger inte ut texten mer.

Arr: Allt finns med. Allt är perfekt i symbios. Hon är ett geni.

Kläderna: Anna kommer ut i sin svarta huva och ser ut som digerdöden. Sedan far den av och blir en cape, sedan går hon runt och ser ut som little black riding hood.

När hon sätter sig vid pianot och gör Shoreline gråter tjejen bredvid mig.