Varje dag dammsuger jag här hemma. Dammsugaren står alltid framme. Barnen snubblar över den. Han svär över den. Den luktar illa. Alltså; vi har hund.

Och denna förbannade fäll-matta med tusen ziljarders vita ullbollar som rullar över stavparketten. Jag nöter och nöter med sugaren och varje gång man vänder upp munstycket för att plocka bort fluffet är det som att stirra father christmas rakt in i skäggläpparna.