Jag är hemma. Och jag vill aldrig lämna Sverige. Såna här människor finns det: ”Asså nu har vi varit fem månader i Asien och bajsat i olika stora hål bakom glesa bambudörrar, så jävla spejsat, jag kan inte vänta tills januari, då sticker vi till Nya Zeeland.” I spit on you people. Homeloving är grejen.  

”Kolla, de har lagat rödljusen i korsningen, HURRA!”

”Jag har fått räkningar och prenumerationserbjudanden, jag är älskad, jag finns, jag är”

Svensk filmjölk. Jag ber inte om en enda upplevelse utöver denna syrliga komjölksvariant på min suktande tunga.

Sån här är jag. Och mer därtill. Men nu är jag i alla fall här.