stod TV:n på, trots att vi hade besök. Efter en halvtimmes umgänge till Sagan om ringen på låg nivå tyckte jag att TV-skåpet kunde stängas så att vi kunde umgås på riktigt, utan avbrott för ”Asså Gollum är så jääääkla skickligt gjord” och ”Fatta om man hade varit tolv när den här kom” och ”Viggo är snyggast” ”Nej Orlando” ”Nej Viggo” ”Asså Viggo är mer manligt snygg och Orlando är vacker” ”Okej då”

Men nej, TV:n skulle vara PÅ.

Sedan började Snapphanar och Joachim växlade kanal. Jag anade dödsångest, infångade snapphanar döende på spett och toppiga Tuva-bröst så när Joachim gick in till ett gråtande barn stängde jag av TV:n och stängde skåpsdörrarna.

Och vet ni att det gick så väldigt, väldigt bra att idka samkväm ändå.

Fast man fick stå ut en en miljard ”Det går väl i repris, du är SÄKER på det?