tror jag varje gång det börjar blåsa. Nu skulle det ju börja med en klass 3-varning i Skåne för att mattas av till en klass 2-varning när vinden kommer till vår gata, men man vet ju aldrig. Jag känner för att gå ner i gillestugan och tända eld i öppna spisen som vi inte har, svepa in oss i stora filtar och äta mat ur burkar.

När det är storm kan jag inte sova. Jag vaknar kallsvettig mitt i natten och våndas till ljudet av grenar mot fönstret och Joachims snark.

I början av vårt förhållande väckte jag alltid Joachim om jag drömde att jag blev mördad med äppelknivar eller nerknuffad i torrlagda brunnar med halvätna skelett. Nuförtiden blir han bara sur.

”Malin, jag ska upp klockan halv sju och JOBBA”

Alltså I get att det inte kan vara all romance efter alla dessa år. Men om jag inte kan ha honom till ”come on baby, you´re with med now, and everything is gonna be a-l-l right” vad har jag honom till då?