Vill ni ha sanningen?
avYou cant handle the truth.
Men ni ska få den ändå.
Följande inlägg skrev jag igår, när allt var svart.
”FANHELVETESJÄVLAKUKSKIT
Som ni kanske förstår har jag inte kommit NÅGONFUCKINGVART med det JÄVLA OFFICEPAKETET.
Jag har kört och hämtat en officeskiva hos en kompis, men guess what DET FUNKAR INTE. AAAAAAAARRGGGGGHHHHH.
Jag är så nära sinnesjukan. SÅ JÄVLA NÄÄÄÄÄRA.
Jag kommer missa deadline, få sparken från alla mina jobb och börja kanrka. Jag kommer bara ha råd med dåligt knark så jag kommer dö jättesnabbt. Nu får jag aldrig veta om man dör kalkdöden om man skiter i att kalka av SIN JÄVLA KAFFEBRYGGARE.
Joachim är hemma så jag har NOLL möjlighet att leva ut allt HAT jag har i min kropp. Det är så många könsord som vill ut. Det är så mycket rage som pyr, det kommer bli sköna syragaser under tecket let me tell you.
FANFANFANFANFANFANFANFANFANFANFAN
Lite arg är jag också på er som har försökt hjälpa mig. Ni har vilselett mig och gjort lidandet än värre. Ni gav mig hopp. Hur kunde ni tro att jag skulle reda ut det? Känner ni mig ALLS? Har man läst min blogg längre än en kvart så VET MAN att jag klarar INGENTING. Jag SUGER. Ett jävla MARSVIN som har gått om lågstadiet sju gånger skulle fixa officepaketet.
När Joachim gick ut för att hämta en JÄVLA PELLETSSÄCK passade jag på att freaka ur. Jag skrek kvävda könsord så att barnen inte skulle vakna, lämnade datorn och satte mig framför TV:n. Tog fram dosan ur lådan på soffbordet. Skulle demonstrativt sparka igen lådan medan Joachim fortfarande var borta. Gjorde så. Med pekfingret emellan. Det började blöda från ett jack i fingret. Då kom tårarna. Jag grät med ljud. Tårarna rann ner i munnen, och jag fick smält mascara på tänderna. Lyckades hinna sluta gråta innan Joachim kom tillbaka så att jag slapp berätta varför jag grät. Så att mannen som jag älskar och ska dela resten av mitt liv med slapp se kvinnan i hans liv sitta och gråta i soffan för att hon sparkat upp ett lådjack i pekfingret. Mitt upp i världens uppvakande till vår snara undergång i global uppvärmning. Mitt upp i det faktum att vi håller på att konsumera oss själva till döds. Att trots allt detta sitter hon och gråter för att hon inte lyckas ladda ner officepaket.”
När jag hade skrivit detta åkte jag till syrran och åt fruktsallad och försökte jobba. När jag kom hem hade Joachim fixat the works.