på tåget, när Anja vann guld. Ensam satt jag och grät med träden och snön utanför fönstret. Ingen visste varför jag grät. Precis när det stod klart att guldmedaljen var hennes ringde Joachim:

– Gråter du?

– Ja.

Det är därför man är tillsammans med folk lääänge. För att de ska veta sånt.